Kunskap och uppriktighet är politiska grundbultar. Det skrev jag den 19 augusti, och den prövningen står kvar. Simona Mohamsson slirade när frågan om klimatmålen krävde ett svar om vad som faktiskt är möjligt, och hon blandade samman överskott med utdelning när skolan kom på tal. Hon hade också missat att det sedan 2006 finns en bolagsform som kombinerar aktiebolag med begränsad utdelning, den så kallade svb-formen. Ett parti som kallar sig skolpartiet borde kunna hålla isär begreppen och veta vilka bolagsformer som finns. Det har inte ändrats.
Ändå har mitt omdöme förskjutits. Inte om sakfrågorna, utan om personen. Förnuftet prövar påståenden. Det räknar, jämför och kräver belägg. Hjärtat prövar något annat: hur en människa agerar när något står på spel. De två slagen av kunskap ersätter inte varandra.
Det kan vara så att jag förs bakom ljuset. En skicklig politiker kan sälja en bild av sig själv. En välvillig tolkning kan visa sig vara fel, eller bara vara för slätstruken. Det går inte att veta ännu. Framtiden brukar utvisa vilket omdöme som höll.
