Den kinesiska regimen drabbades av ”panik” efter USA:s bombningar av Irans kärnanläggningar. Det uppger den kinesiske dissidenten Yuan Hongbing, som citerar en välplacerad källa inom det kinesiska kommunistpartiet (KKP). Trumps och Israels agerande visade de risker som regimens och militärens ledning står inför om man skulle starta krig mot Taiwan, tror experter.

Yuan, före detta professor i juridik vid Pekinguniversitetet som nu lever i exil i Australien, berättade för Epoch Times att den snabba förändringen i situationen mellan Israel och Iran har fått Kinesiska kommunistpartiets (KKP) ledare att omedelbart revidera sina planer på en invasion av Taiwan och omkalibrera både diplomatiska och propagandistiska budskap.

USA genomförde samordnade attacker mot tre av Irans viktigaste kärnanläggningar – Fordow, Natanz och Isfahan – den 22 juni 2025. Operationen, som genomfördes i samarbete med tidigare israeliska attacker som inleddes den 13 juni, syftade till att lamslå Irans kärnvapenförmåga.

Om Kina startar ett krig i Taiwansundet är det möjligt att USA använder precisionsvapen för att eliminera de högsta befälhavarna inom Folkets befrielsearmé.

Cai ShenkunKinaexpert

Efter flera dagar av intensifierad konflikt och missilutbyten förmedlade USA ett tillfälligt eldupphör mellan Iran och Israel, vilket dämpade rädslan för ett större krig och gjorde det möjligt att återuppta diplomatin.

Enligt Yuans källa försatte attackerna KKP:s högsta ledning – särskilt Xi Jinping – i vad han beskrev som ”ett tillstånd av panik”. Yuan tror att Trump-administrationens militära svar kommer att fungera som en kraftfull avskräckning mot Pekings ambitioner gällande Taiwan.

Yuan säger, med hänvisning till sin källa, att inom några timmar efter Israels första attacker mot Iran i mitten av juni började Kinas ledning förbereda en global diplomatisk kampanj.
Utrikesdepartementet instruerade ambassader och konsulat över hela världen att högljutt fördöma Israels handlingar och beskriva dem som ”aggression”, samtidigt som man lovade att resolut stödja Irans rätt att försvara sig. Kinas statliga medier fick också direktiv att förstärka dessa argument.

Men bara 36 timmar senare skiftade narrativet plötsligt. De officiella budskapen började betona ”fred”, uppmana båda sidor till återhållsamhet och endast framföra begränsad kritik mot Israels agerande.

Yuans källa har berättat för honom att tonen ändrades eftersom KKP:s ledning skakades av den snabba militära utvecklingen, då amerikanska och israeliska styrkor inte bara orsakade allvarliga skador på Irans kärnkraftsinfrastruktur utan också genomförde precisa ”dekapiteringsattacker” som eliminerade nyckelpersoner i Irans militära ledning och kärnforskningsprogram.

Förstörelsen av Irans luftförsvar gjorde det möjligt för israeliska flygplan att operera fritt i iranskt luftrum – ett scenario som Peking inte hade förutsett. Dessutom har den kinesiska militären, chockad av dekapiteringsattackerna, börjat upprätta ”skuggkommandostrukturer” inom sina väpnade styrkor – reservledningsenheter som är utformade för att säkerställa kontinuiteten i verksamheten i händelse av en sådan attack, enligt källan.

Den USA-baserade Kinakommentatorn Cai Shenkun säger att han förstår Pekings oro och konstaterar att rädslan sträcker sig långt bortom de omedelbara militära konsekvenserna av att förlora några få befälhavare.

– Om Kina startar ett krig i Taiwansundet är det möjligt att USA använder precisionsvapen för att eliminera de högsta befälhavarna inom Folkets befrielsearmé. Det är vad Peking fruktar mest – när några generaler är borta kan resten vägra att slåss, och militären kan till och med vända sig mot regimen själv och marschera till Peking för att belägra Zhongnanhai, säger Cai till Epoch Times.

Zhongnanhai är det område där de högsta tjänstemännen i KKP:s centrala ledning bor och verkar.

Den kinesiska regimen har gett Iran omfattande politiskt, ekonomiskt och militärt stöd.

Yuan HongbingKinaexpert och före detta juridikprofessor

Cai ställer sig bakom bombningarna och anser att kärnvapen i händerna på auktoritära regimer utgör ”det största hotet mot den globala säkerheten”. Han berömmer också Trump för att ha övergett vad han beskriver som Washingtons tidigare eftergiftspolitik gentemot Iran.

Yuan säger att delar av den kinesiska militärens kommando- och kontrollinfrastruktur ligger djupt under jord, och att KKP:s ledare därför var djupt oroade över den amerikanska militärens uppvisade förmåga att förstöra befästa iranska anläggningar med ”bunker buster”-ammunition.

Yuan tror att det djupare målet med den gemensamma operationen mellan USA och Israel är att upplösa KKP:s strategiska fotfäste i Mellanöstern.

– Den kinesiska regimen har gett Iran omfattande politiskt, ekonomiskt och militärt stöd, säger Yuan och tillägger att Peking länge har utnyttjat Iran – och proxyarméer som Hizbollah, Hamas och huthierna – för att utöka sitt inflytande i regionen.

Kina har investerat uppskattningsvis 400 miljarder dollar i Iran som en del av sitt BRI-initiativ och importerar så mycket som 1,7 miljoner fat olja per dag från landet, till rabatterat pris.

Su Tzu-yun, direktör för Taiwans institut för nationellt försvar och säkerhetsforskning, instämmer med Yuan. Han kallar  de senaste attackerna för ett ”modernt blixtkrig” som syftar till att eliminera Irans förmåga att utveckla massförstörelsevapen och minska Kinas och Rysslands inflytande i regionen.

Yuan tror att Kina kommer att fortsätta att stödja Irans teokratiska regim, både öppet och i hemlighet. Han tror även att KKP kan pressa Teheran att sträva efter två viktiga mål.

Det första är att utvidga den regionala konflikten genom att försöka blockera viktiga flaskhalsar som Hormuzsundet och Röda havet, vilket tvingar USA att förbli starkt engagerat i Mellanöstern. Det andra är att stärka globala terroristattacker genom att stödja de Iran-allierade terroristgrupper som riktar sig mot amerikanska och israeliska intressen runt om i världen.

Su tror att sjöfarten kan störas, vilket kan orsaka kortsiktiga ekonomiska problem, men han menar att attackerna har ett bredare strategiskt värde och kan lägga grunden för ett mer stabilt och säkert Mellanöstern.

– Mellan skål och vägg stödjer många arabiska stater USA:s och Israels kampanj mot Iran, säger han.