Mitt under Pridefestivalernas högsäsong hände det som inte fick hända. En skåpbil med en islamistisk terrorist bakom ratten körde rätt in i en hbtqi-manifestation i Tiergarten i Berlin den 25 juli och mejade ner 30 personer varav en dödades. Där hade det internationella regnbågscommunityt fått något att bita i. Det är ju ingen hemlighet att hbtqi-gemenskapen har öppnat sitt hjärta för den militanta Palestinarörelsens Hamasinspirerade och islamistiska ideologi, som nu hade träffat rörelsen mitt i hjärtat.
Men redan dagen efter den islamistiska attacken syntes fler palestinska och islamistiska flaggor än regnbågsflaggor på Amsterdams Gay Pride. Samma dag hölls en vaka i Berlin över offren för terrorattacken, där en hbtqi-talare sade att hon hade hoppats att terroristen var en vit kristen i stället för, som det visade sig, en arabisk muslim. Och när Stockholm Pride skulle invigas dagen därpå hade den faktiska hotbilden och gärningsmannen försvunnit bakom dimridåer av intetsägande floskler. Rädslan tycktes nu större för att terrordådet skulle spela högerextremismen i händerna än för den politiska islam som anser det vara rätt att jämna sexuella minoriteter med marken. Företrädarna för dessa sexuella minoriteter talade mest om förändrade attityder som gödde ett diffust hat. ”Tydligen var det ’hatet’ som satt bakom ratten i Tiergarten, inte den radikaliserade muslimen Abdul Ballout”, skrev juristen Ilan Sadé i mediekanalen 100% den 29 juli.
Så, i stället för att se den verkliga ormen i regnbågsparadiset – Hamasromantiken, Queers for Palestine och skepp som kommit lastade med muslimsk antisemitism och homofobi – tycktes Priderörelsens talesmän och tillskyndare hellre rikta blicken mot de västerländska värderingarna, som påstås ha blivit alltmer reaktionära. Det är alltså den europeiska allmänheten som ska skärpa sig och gå emot ytterhögerns islamofobiska och homofientliga tankegods. Vems värderingar det är fel på kan man förstås undra när en växande andel homosexuella män vänder Priderörelsen ryggen och röstar på AfS, SD och andra partier på högerkanten. Kanske beror det på att Pride har gått från att vara en öppen famn till att bli en knuten näve, som exkluderar bögar och lesbiska med ”fel” åsikter?
