Korruption handlar inte längre bara om mutor och kuvert under bordet. Den sker allt oftare öppet, försvaras som affärsmässighet och avfärdas som politiska angrepp. Från Zürich och Washington till Kiev ses samma mönster: Det som tidigare kunde fälla makthavare har blivit en del av den politiska vardagen. Sverige är ännu inte där – men utvecklingen ger anledning till eftertanke.
Något har hänt med den politiska skammen. Det som för tio år sedan hade tvingat fram avgångar, utredningar och mediedrev sker nu öppet, nästan programmatiskt. I Zürich, Washington, Kiev och i viss mån i Rosenbad, Stockholm. De senaste två åren har korruptionen i tre av västvärldens mest centrala maktapparater samt i Sverige gått från att vara något som förnekades till något som knappt längre försvaras. Den bara sker.
Fifas ordförande Gianni Infantino har i över tio år odlat en personlig relation till Donald Trump som gått långt bortom protokollär artighet. Infantino har regelbundet suttit i Vita huset, deltagit i Trumps fredsforum och offentligt hyllat presidentens politik som något världen borde stödja. Mänskliga rättigheter-organisationen Fairsquare har formellt anmält Infantino för brott mot Fifas stadgade neutralitetsplikt med hänvisning bland annat till hans stöd för ett Nobels fredspris till Trump.
