Pengar: mynt och sedlar? Nej, det var längesedan man jublade över att man hittade en 25-öring på gatan. Ungefär 60 år sedan, för min del. Numera swishas och blippas det i stället. Men något viktigt har gått förlorat, nämligen det fysiska, greppbara och rentav sensuella. Låt mig berätta!

Vi börjar nerifrån. En ettöring hade ett visst värde, nämligen en harlort. Det var ett slags salta lakritspastiller som man köpte i tobaksaffären på O D Krooks gata i Helsingborg. En tvåöring var följaktligen värd två harlortar.

En femöring var värd en kola, en tioöring en stor kola. För en 25-öring kunde man köpa ett trepack Mjölkchoko eller en Piggelinglass. För en krona fick man en Marabou mjölkchoklad. Man kunde förstås också köpa hundra harlortar, men då visade tanten i tobaksaffären en viss irritation, då hon rent affärsmässigt kände sig tvingad att räkna alla. Min mamma chockade mig en gång när hon sade att fläskkotletterna kostade en hel krona per styck (därför fick vi barn bara var sin till middag). En Kalle Anka-tidning kostade också en spänn.