Nya trilaterala samtal mellan USA, Ryssland och Ukraina är påbörjade i Abu Dhabi. Det är välkommet att parterna förhandlar. Men samtalen sker medan frontlinjen knappt rör sig, döda och skadade blir fler och ännu en vinter för med sig angrepp mot energiförsörjningen.
I november 2025 skrev jag att både konsekvensetiska och pliktetiska överväganden talar för en snabb förhandlingsfred, även om den blir orättvis. Ett år senare är det militära grundläget i stort sett oförändrat. Sedan invasionen 2022 räknas de samlade militära förlusterna i miljontals dödade, skadade och saknade. Ryssland vinner terräng långsamt och till högt pris. Ukraina försvarar sig med en uthållighet som väcker respekt, men också med växande mänskliga och ekonomiska uppoffringar. Vad kan ytterligare ett år av krig åstadkomma som motiverar priset?
Ryssland bär ansvaret för invasionen. Ukraina har rätt att försvara sin självständighet och sitt territorium. Men rätten att försvara sig avgör inte hur länge varje militärt mål bör eftersträvas. Också ett rättfärdigt försvar måste prövas mot utsikterna att lyckas och mot följderna för dem som strider och dem som lever under beskjutning. Rättvisans anspråk är starka. Människolivens anspråk är det också.
