Barockens danssvit återspeglar i sin fyrsatsiga grundform, med jiggen som sista sats, den mänsklighet i stort där vissa är skötsamma till sin natur och andra inte, men där alla ändå måste anpassa sig socialt.
I sviten motsvarar allemanden och couranten de av naturen skötsamma, utan något uppseendeväckande i sitt ursprung, men som vi lärde oss i förra musikspalten krävdes en omfattande process för att göra sarabanden rumsren.
Till allt det häpnadsväckande i sarabandens historia, innan den blev en fransk värdig hovdans, hör att den spanske kungen Filip II ansåg den så obscen att han helt förbjöd den år 1583, dock utan något större resultat.









