Höga halter av miljöföroreningar i bottensediment i Norrland
Pappersbruket Billerud Karlsborg i Repskärsviken, Norrbotten. I projektet Fiberbankar i Norrland har områdena runt tidigare eller pågående massa- och boardfabriker samt sågverk undersökts. I Repskärsfjärden uppmättes höga halter HCB, som tidigare användes mot svampangrepp. Foto: Olof Larsson/Sveriges geologiska undersökning


Höga halter metaller och organiska miljöföroreningar har hittats i fiberhaltiga bottensediment vid pappers- och träindustrier i Norrland. I samarbete med fem länsstyrelser i Norrland har Sveriges geologiska undersökning kartlagt och riskklassat stora områden. Nu är frågan hur gifterna i fibersedimenten kan påverka djur och miljö.

– Man såg vid en nedlagd pappersmassafabrik att fisken inte mådde bra, och i Västernorrland och Gävleborg hade havsörnens ägg förhöjda halter av miljögifter. Man trodde att det kunde vara på grund av gamla bekämpningsmedel som fanns i fiberhaltiga sediment och frågan om det fanns ett samband väcktes. Men vi hade inga svar, säger Lijana Gottby, projektledare för Fiberbankar i Norrland, för Sveriges geologiska undersökning (SGU).

Därför påbörjades undersökningar i Västernorrlands län redan 2010. Tillsammans med kollegor vid SGU och fem länsstyrelser i Norrland har Lijana undersökt områden i vattnet kring pappers- och massaindustrier i Norrland under åren 2014–2016. Det gäller både tidigare och pågående massa- och boardfabriker samt sågverk som finns längs Norrlandskusten och vid några älvar och sjöar i Jämtland och Västerbotten.

Kritiskt läge för Östersjöns tumlare

Giftiga ämnen som DDT, PCB, PAH, HCH, dioxiner och tungmetaller, som till exempel kvicksilver, har mätts upp i nivåer över gränsvärdena för sediment. Det är rester från tiden innan miljölagarna kom runt 1970 och ställde hårdare krav.

”Vi människor utsätts inte för någon direkt exponering utan det är genom näringskedjan, när vi äter fisk som tagit upp miljögifterna.”

– Lijana Gottby, SGU

Kartläggning av fiberbankar och fiberrika sediment

Sedan 2010 har SGU identifierat totalt 44 fiberbankar, alltså bottensedimentlager som består nästan enbart av massafiber. I kartläggningen ingick också 26 kvadratkilometer fiberrik sediment, som innehåller en påtaglig del massafibrer, trä- eller barkflis.

Bild: Sveriges geologiska undersökning

Figuren visar hur ett fiberrikt område brukar se ut. Fiberbanken ligger nära utsläppsplatsen. Oftast är de fiberrika sedimenten tunnare och ligger mer utspridda än fiberbanken. Vid undersökningarna av sedimenten tittade de efter om det fanns risk för skred och om det avgavs gas. Det påverkar risken för spridning av fibrerna. Bild: Sveriges geologiska undersökning

Det är först nyligen som fiberbankar och fibersediment har börjat uppmärksammas.

– Det har ganska länge varit fokus på vattenrening. Innan 70-talet släpptes orenat vatten ut, sedan kom hårdare krav för utsläpp till vatten och man började bygga avloppsrening vid fabrikerna. Då minskade utsläppen enormt.

Kartläggningen av områdena gjordes med hjälp av hydroakustiska mätmetoder och sedimentprovtagningar. I proverna mätte man sedan organiska miljöföroreningar och metaller.

Hur kan människor påverkas?

Gifterna påverkar organismer på olika sätt. Miljögifter tas upp av bottenlevande organismer, som äts av fisk, som i sin tur äts av säl, som äts av örn. Gifterna når människan när vi äter fisk som har tagit upp miljögifterna. Det är Livsmedelsverket som ger rekommendationer för om någon fisk bör undvikas.

Lijana berättar om en av platserna där de tagit prover.

– Sjön Marmen i Västernorrlands län, där är nästan hela sjöbotten täckt med fiberrik sediment. Den är nästan bomullsliknande; bearbetad pappersmassa.

Marmen är en badsjö, och Lijana säger att man bör känna till att det finns förorenad sediment på botten och att gifterna kan tas upp av organismer.

Fiberbankarna som de har kartlagt, ligger på djup där vi inte badar. Vi människor utsätts inte för någon direkt exponering utan det är genom näringskedjan, när vi äter fisk som tagit upp miljögifterna, säger Lijana.

Forskare undersöker oroande halter mikroplaster i svenska sjöar

Halterna är höga, men inte akut toxiska. I projektet gjordes en riskklassning för de undersökta områdena. Många klassades som områden som utgör en mycket stor risk. Klassningen är till för att visa länsstyrelserna vilka områden de behöver prioritera i sitt fortsatta arbete.

Foto: Carl-Erik Alnavik/Sveriges Geologiska undersökning

SGU använder ett specialutrustat fartyg, Ocean Surveyor, för att kartlägga havsbottnen. En mindre båt används i grundare vatten. Olika hydroakustiska mätsystem, som till exempel ekolod, ger uppgifter om bottnens sammansättning. Foto: Carl-Erik Alnavik/Sveriges geologiska undersökning

Åtgärder

För Lijana var det en överraskning att det rörde sig om så stora områden med förorenat material. Eftersom ytorna är så stora räcker det inte med ett par prover per fiberbank. Det skulle behövas fler prover. Men de är kostsamma; ett enda dioxinprov kostar runt femtusen kronor.

I projektet valdes fem pilotområden ut, ett i varje län, för att studera möjliga åtgärder för förorenade och fiberhaltiga sediment.

– Det behövs ordentliga riskbedömningar, man ska inte sanera där det inte behövs. Det är många steg innan saneringsåtgärderna kan sättas igång. Först och främst gör man en ansvarsutredning för att se vem som är ansvarig för påverkan.

Även att åtgärda förorenade områden är mycket kostsamt. Där det gäller stora ytor kan man behöva avgränsa en del av ett område där behovet av sanering är större.

Krångligt att informera om fisk

I Sverige finns inte mycket erfarenhet av att åtgärda förorenade fiberbankar och fibersediment. Ett sätt är att muddra för att få bort fibersedimenten, som sedan deponeras. Ett annat sätt är att täcka över med rent material och sedan övervaka området. Det är också möjligt att områden med fiberrika sediment läker av sig själva.

– De skulle kunna översedimenteras med frisk, opåverkad sediment. Men vid bottenundersökningarna ser vi ingen tydlig bild av det. På de flesta som vi såg, finns inte någon naturlig återhämtning, där finns ingen översedimentation.

Fiberbankarna är oftast nära kustområdena. Vid kusten finns båttrafik, vågerosion och även landhöjningen som kan föra bort pappersmassafiber och sätta bottensediment i rörelse.

Lijana Gottby, SGU, är projektledare för Fiberbankar i Norrland. Foto: Sveriges geologiska undersökning

Ökande intresse

Många är intresserade av projektet med fiberbankar och fiberrika sediment. Till slutredovisningen i februari hade ett 80-tal personer anmält sig, från myndigheter och inom verksamheten.

– Jag är glad att frågan väcks och att det blir en diskussion. Bara några år tidigare var det ganska okänt.

Hon tror att vattendirektivet har varit till stor hjälp för att inse att miljögifter lagras i sediment. De organiska miljögifterna ackumuleras till partiklar och det är svårt att upptäcka dem i vatten. Förorenad sediment kan vara en källa till vattenpåverkan där gifter kontinuerligt frigörs från sedimenten.

Nu ska länsstyrelserna ta över arbetet. Men för att förstå hur miljögifterna i fiberbankarna kan påverka djur och miljö behövs det mer kunskap, berättar Lijana. Vid Umeå universitet pågår forskning där de studerar hur miljögifter kan frigöras från fiberrika sediment och vid Uppsala universitet undersöker forskare hur man kan åtgärda fiberbankar. Ytterligare en fråga är hur mycket av de här gifterna som finns i fisken som lever i området.

Miljöföroreningar
Klorföreningar som dioxiner och furaner bildas vid klorblekning av pappersmassa. Fram till 1994 blektes pappersmassa med klorgas i Sverige. Dioxiner och furaner kan också bildas i förbränningsprocesser och inom metallindustrin. Dioxiner lagras i kroppens fett. Vi kan få i oss dioxiner genom att vi dricker mjölk, äter kött och fet fisk (från Östersjön). Dioxiner kan ge fortplantnings- och utvecklingsstörningar och försämra immunförsvaret.

Fram till 1978 doppades eller sprayimpregnerades trä med klorfenoler för att ge ett skydd mot svampangrepp. Även klorbensener användes mot svamp.

Även om klorföroreningarna inte släpps ut längre bildas giftiga klorföreningar i processer där klor finns i naturen.

DDT förbjöds på 1970-talet, men användes tidigare bland annat inom skogsbruket för att skydda mot snytbaggens angrepp.

Polyklorerade bifenyler (PCBer) kan förekomma nära massafabriker som använt returpapper med PCB i sin produktion. Tidigare användes PCBer i karbonfritt kopieringspapper.

Polycykliska aromatiska kolväten (PAHer) bildas vid ofullständig förbränning av organiskt material.

Kvicksilver användes tidigare i stora mängder i skogsindustrin, främst vid produktion av klor till massablekning. Metylkvicksilver binder till organiskt material och är mer toxiskt än oorganiskt bundet kvicksilver. Dessutom kan metylkvicksilver bildas från det oorganiska kvicksilvret i sedimenten där det är syrefattigt.

Kvicksilver kan skada hjärnan och kan föras över till ett barn via mammans moderkaka och bröstmjölk. Kvicksilver kan finnas i fisk, större mängder i stora rovfiskar och beroende på var fisken har levt.

Kisaska bildades i sulfitprocessen vid framställning av svavelsyra och innehåller bland annat arsenik och tungmetaller som till exempel bly, kadmium och kobolt. Kisaskan har använts som fyllnadsmaterial eller deponerats.

Krom, koppar och arsenik användes inom skogsindustrin för att skydda mot röta.

Livsmedelsverket har riktlinjer för vilka fiskar man bör vara försiktig med.

Källa: SGU, Livsmedelsverket

Sveriges geologiska undersökning och förorenade områden
Sveriges geologiska undersökning (SGU) genomför bland annat undersökningar och åtgärder av förorenade områden.

Verksamheter, även statliga, har under lång tid orsakat föroreningar i Sverige. De kan innebära en risk för både miljö och människor. SGU uppskattar att det finns ungefär 80 000 potentiellt eller konstaterat förorenade områden, där runt 1 300 bedöms utgöra mycket stora risker för människors hälsa eller för miljön. De här områdena behöver sannolikt åtgärdas. Områdena utreds och efterbehandlas.

Ansvaret för ett förorenat område ligger på den som bedriver eller har bedrivit verksamheten. Ansvaret regleras i miljöbalken.

Projektet Fiberbankar i Norrland pågick under tre år, 2014–2016, med stöd av Havs- och Vattenmyndigheten. Det har möjliggjort att fiberbankar i närheten av såg- och pappersmassaindustrier har kunnat kartläggas i en omfattning som inte gjorts tidigare.

Källa: SGU

 


Mest Lästa