Varför är vi så historielösa?
I dagens debatt talas ofta om Mellanöstern som om dess religiösa och politiska struktur alltid sett ut som nu. Men ser man bara några decennier tillbaka framträder en annan bild, och skillnaden är slående.
Egypten på 1950-talet präglades av sekulär nationalism. Vid universiteten i Kairo och Alexandria var slöjan ovanlig bland studenter och yrkesverksamma kvinnor. I ett tal 1958 berättade president Gamal Abdel Nasser hur Muslimska brödraskapet krävt att alla kvinnor skulle bära slöja. Publiken skrattade; några ropade att brödraskapets ledare borde bära den själv. För den urbana medelklassen framstod kravet som absurt. Religion betraktades främst som en privatsak, inte ett politiskt program. Samtidigt förbättrades kvinnornas situation: fler studerade, yrkesarbetade och deltog i det offentliga livet.
Detta var inte unikt för Egypten. I många städer i Mellanöstern och Centralasien var slöjan ovanlig bland den utbildade medelklassen. Fotografier från Teheran, Bagdad och Kabul visar miljöer där västerländska kläder dominerade och religiösa symboler spelade en betydligt mindre roll.











