Är skrivkonsten 5 000 år gammal, med rötter i Mellanöstern? Det är den vedertagna bilden inom forskningen. Eller började våra förfäder i Europa skriva redan under äldre stenåldern, för mer än 40 000 år sedan? Det hävdas i tidningsrubriker som rapporterar om färska arkeologiska rön från istidens Europa.

I både Sumer och Egypten, ungefär samtidigt för så där 5 000 år sedan, började människor använda symboler av olika slag för att dokumentera saker. Det började med små lerfigurer – gethuvuden i miniatyr för att räkna getter, och så vidare – men snart övergick man till att rita getter på en lerplatta. Skriften började så, med vad som sannolikt var bokföring, kvitton och skuldebrev. Så småningom insåg någon att det här kunde användas för mer än att bara bokföra getter. De små bilderna stiliserades efter hand och började användas abstrakt och metaforiskt. Nya tecken lades till, och vissa tecken kom att representera ljud snarare än begrepp. Till slut kunde hela språket representeras med små bilder. Skriften var uppfunnen. Sumerisk kilskrift och egyptiska hieroglyfer växte fram samtidigt, inom den arkeologiska felmarginalen, så jag låter vara osagt vem som var först av dem.

Men så var det de där istidsfynden också. Bilden ovan visar ett typiskt exempel. De där små hacken på baksidan av elfenbensbiten bildar ett mönster, och de är av flera olika typer. Det är knappast något slumpmässigt hackande, utan de borde betyda något. Två tyska forskare har studerat mer än 200 liknande fynd med ingraverade mönster av små symboler. Fynden kommer från Aurignackulturen och tillverkades av de första Homo sapiens som kom till Europa. Symbolerna återfinns oftast på prydnadsföremål i stil med elfenbensfiguren ovan, men ibland även på verktyg.