I Bo Lundbergs aforismsamling ”Tankar i motvind” berörs gåtan som är vårt liv. Vad är en känsla? Varför är vi människor så upptagna med att tänka? Hur ska vi nå fram till det verkliga? Stundvis finns en dogmatisk ton, men ofta lämnas plats åt läsaren.
Aforismen är en lika enkel som svår litterär uttrycksform. De kärnfulla meningarna lockar till tillspetsade resonemang, som ger sken av en tvärsäkerhet. Bo Lundbergs bok ”Tankar i motvind” är inget undantag. I tio kapitel berörs fundamentala aspekter av verkligheten – såsom varat, tankarna och konsten.
Att skriva fragmentariskt kan vara ett sätt att undvika att fastslå sina uppfattningar. Vår tankeförmåga ger upphov till mycket stoff, som kan stå i strid med varandra, men kanske förlorar vi något om vi hela tiden eftersträvar att vara konsekventa. Ett gott sätt att närma sig en aforismsamling är därför att göra det partikulärt snarare än att försöka fastslå en helhet. För att ändå ge läsaren ett visst begrepp om ”Tankar i motvind” är det en existentiellt grubblande bok, som återkommer till ett slags skepsis mot vårt tänkande, samtidigt som det är vad vi har att tillgå. Det är på många sätt en sekulärt sinnad bok, där några förhoppningar om en hinsides tillvaro knappast finns.
