Många vill lära sig kinesiska men drar sig för att skriftspråket verkar så väldigt komplicerat. Tiotusentals tecken ska läras in säger ryktet.
Faktum är att du inte behöver bli förskräckt. Här nedan listar vi fyra skäl till varför det kinesiska språket inte är ett sådant oöverstigligt berg som så många tror.
1. Man använder faktiskt inte så många tecken
En del blir uppgivna inför alla dessa tecken. Tänk att behöva memorera tusentals helt olika symboler, svenskan har ju bara 29 bokstäver!
Det här hindret är dock överskattat. Strängt taget finns det över 50 000 tecken i kinesiskan, men den stora majoriteten av dessa är varianter på de vanligare tecknen. Andra används helt enkelt inte längre. Till och med bland de omkring 5 000 som faktiskt används, så kan bara hälften anses som vanliga.
Precis som svenska ord består av bokstäver, så består varje kinesiskt tecken av linjer, eller fasta kombinationer av linjer, som kallas radikaler.
Det finns ett par dussin olika linjer och 200 radikaler, som spelar en liknande roll som prefix och suffix i svenskan. Vissa radikaler kan också vara tecken i sig själva. Den som lärt sig linjerna och radikalerna kommer inte att se 5 000 olika symboler, som verkar helt hopplösa att lära sig, utan en familj av besläktade ord, även om man inte nödvändigtvis förstår dem.
2. Den kinesiska vokabulären är intuitiv
Som tur är för utlänningar som ska lära sig kinesiska, så är det kinesiska lexikonet förbluffande logiskt, och i de flesta fall konsekvent ordnat. Precis som linjer och radikaler bygger upp tecken, så används enklare eller mer grundläggande tecken i följd för att forma mer avancerade, tekniska eller abstrakta koncept.
Ett exempel på detta är det kinesiska ordet för ”kylskåp”. På kinesiska skrivs det ”冰箱”, vilket kombinerar tecknen för ”is” och ”låda”.
Andra kombinationer är mer unikt poetiska, på kinesiskt vis. Medan ”enäggstvilling” skrivs som det ganska kliniska ”dubbel livmoder-embryo”, så är termen för ”tvillingbror och syster” det mer fantasieggande ”drak-fenix-embryo”.
På ett praktiskt plan kan det stora antalet individuella kinesiska tecken blandas för att skapa ett stort antal subtila variationer, som är omöjliga att få fram på ett lika korthugget vis på andra språk. Det kan vara många linjer i ett tecken, men uttalet är aldrig längre än en enda stavelse.
Ordet “導”, som ungefär betyder ”att leda”, kan kombineras med andra tecken för att skapa meningar som ”att orsaka” (導致), ”att leda runt” (引導), ”att instruera eller utbilda” (教導) eller ”att vägleda” (指導), och så vidare.
3. Det finns inte så många svåra grammatiska regler
Europeiska språk tenderar att bryta upp information i avgränsade ord, men i kinesiskan, där man nästan aldrig har mellanrum, är de här gränserna mindre definitiva. På samma vis är vår distinktion mellan ordklasser – substantiv, verb, adjektiv – oftast inte lika tydlig i kinesiskan, där många termer kan användas i olika ”roller”, utan några modifikationer.
Kinesiskans ”chengyu”, som är idiom, eller fasta uttryck, baserade på bara fyra tecken, får sin kraft från det här. Hela berättelser, eller historiska händelser, kan sammanfattas med bara fyra tecken.
Lingvister klassificerar kinesiskan som ett mycket analytiskt språk, vilket innebär att det inte förmedlar skillnader i tempus, genus eller kasus genom att ändra formen på orden. I stället klargörs dessa detaljer med extra tecken, som modifierar hela utsagan. På det här viset skiljer sig kinesiskan mycket från de flesta europeiska språk, däribland svenskan, som definieras som mer syntetiska. Tyska eller ryska, som är mycket syntetiska, kan ha dussintals olika former av ett och samma verb eller adjektiv för att uttrycka de här kvaliteterna.
Grundordföljden med subjekt-verb-objekt i kinesiska är dock bekant för den som talar till exempel engelska eller svenska.
4. Läsande och skrivande är effektivt
Svenskan använder i stort sett fonetiska kombinationer av bokstäver för att sätta samman ord, men vi läser ju inte ut varenda bokstav. När vi väl kan läsa flytande ser vi varje ord som en hel ”byggsten” i meningen. På samma sätt gör kineser när de ser tecken.
Dagens talade kinesiska har bara ett par hundra unika ljud, eller fonem, men tusentals tecken. Under årtusendena har de asiatiska språk som använder samma skrift i vissa fall förändrats drastiskt när det gäller den talade formen, men tecknen har i stort sett förblivit desamma. Det här gör kinesiskan till ett mycket visuellt språk, särskilt lämpat för läsande och skrivande.
Eftersom den kinesiska texten är så fokuserad på innebörd snarare än ljud, så kan den som kan sina tecken läsa dem och absorbera informationen utan att behöva ”tänka” ljuden.
Detsamma gäller när man skriver. Ett tecken kan ofta dela uttal med helt andra tecken, vilket innebär att talad kinesiska kräver fler förklarande ord för att man ska vara säker på att man gör sig förstådd. I skrift är detta dock överflödigt, vilket innebär att man kan skriva mycket effektivt, kort och ekonomiskt.
Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.
