I tidernas begynnelse var musik inte en separat estetisk kategori utan bildade en helhet tillsammans med sång och dans. I traditionella samhällen jorden runt fanns vanligen inte ens något ord för det vi kallar ”musik”.
Bantuspråkens ngoma betyder ungefär trumma, dans, sång, fest och spirituellt helande på en och samma gång, och hawaiiskans hula är en förening av sång, instrumentalspel och dans.
Vi kan iaktta samma företeelse i äldre högkulturer, som i antikens Grekland. Där var mousiké en odelbar och ideal syntes av ord, ton och gest – vårt begrepp ”musik” existerade inte.









