Att spara i fonder har blivit den tveklöst viktigaste sparformen för det svenska folket. Det privata finansiella sparandet uppgår till cirka 14 600 miljarder kronor, varav cirka hälften finns i fonder.
1978 lanserades den första, skattemässigt gynnade, formen av aktie- och fondsparande med avdragsrätt på först 20 procent och 2 år senare 30 procent i avdrag för hela sparbeloppet. Avkastningen på kontot var skattefritt. Systemet ledde till att antalet privatpersoner med sådana konton ökade från 75 000 till 425 000 mellan 1979 och 1982.
Nästa steg blev de skattemässigt gynnade allemansfonderna, som etablerades 1984. Därefter har fondsparandet fortsatt att öka. Många etablerade då ett fondsparande inom ramen för det systemet, men efter hand togs skattefördelarna bort och redan den 1 juli 1998 hade särbeskattningen av allemansfondernas avkastning avskaffats. Många fortsatte dock att spara i fonder som bas för sitt långsiktiga sparande.
Det riktigt stora lyftet för fondsparande kom när Premiepensionssystemet infördes den 14 april 2000, även om det var ett tvångssparande. Systemet innebar att samtliga svenskar med en förvärvsinkomst kom att bli fondsparare, med eller mot sin vilja, över en natt. Eftersom premiepensionens tillgodohavande är direkt kopplat till den enskilde kontohavaren och påverkar den individuella pensionen utifrån hur utvecklingen på det enskilda kontot har varit, har det varit en morot till att engagera sig i värdeutvecklingen på sitt premiepensionskonto.
