Att tala om folkmord är att använda det tyngsta juridiska begrepp vi har. Det ska reserveras för de mest extrema brotten mot mänskligheten, inte förvandlas till ett retoriskt standardgrepp i demonstrationer och debattartiklar.
Frågan om Gaza ligger redan på internationella domstolars bord. Där hör den hemma. Om vi gör ”folkmord” till vardagsspråk riskerar vi att urholka begreppet och förlora förmågan att särskilja verkliga folkmord – som Rwanda eller Förintelsen – från andra konflikter. Att hålla fast vid juridisk prövning är inte formalism, utan en förutsättning för att orden ska behålla sin tyngd.
Den 7 oktober begick Hamas en brutal massaker på civila israeler. Mord, våldtäkter och kidnappningar dokumenterades noggrant. Ändå har rörelsen lyckats flytta bilden av sig själv från förövare till offer. När västerländsk opinion okritiskt anammar begreppet folkmord blir vi en del av den propagandan. Risken är då att minnet av massakern förskjuts – från något Hamas gjorde till något Israel anklagas för.