I mer än ett årtionde har Kina arbetat för att monopolisera världens batteriindustri. Man ser sektorn som viktig för att främja sina strategiska mål i en tid då efterfrågan på elproduktion och lagring ökar globalt. Åtgärder som statliga subventioner, tvångsöverföring av teknik från utländska företag verksamma i Kina och orättvis prissättning har kritiserats hårt i resten av världen. Vissa experter tror dock att den här strategin inte kan hålla i längden.

Batterier med högre effektivitet och längre livslängd blir allt viktigare i vardagsprodukter och elfordon. De spelar också en allt större roll för lagring av el producerad av sol- och vindkraft, samt för industriell och militär utrustning, såsom drönare.

Kina är den i särklass största batteritillverkaren i världen och överträffar alla andra länder tillsammans. Enligt data som publicerades av Internationella energimyndigheten (IEA) i mars stod Kinas produktion för tre fjärdedelar av den globala totala produktionen 2024. IEA skrev även att intensiv forskning och utveckling, liksom intern konkurrens mellan kinesiska aktörer, driver ner de internationella priserna.

I en rapport från den 21 juli i år av amerikanska tankesmedjan Foundation for Defense of Democracies (FDD) fördömer författarna den kinesiska regimens ”fundamentalt parasitära” strategi för batteriutveckling, där Peking utnyttjar internationella handelsnormer i syfte att undergräva dem.

Politik som Trumps bortkoppling från Kina kommer gradvis att avslöja skadorna som orsakats av KKP:s överinvesteringar.

Huang Shih-tsung Ekonom

Kinesiska kommunistpartiets (KKP) myndigheter hade i början av 2000-talet identifierat batteriutveckling som en kritisk sektor i hopp om att hinna ikapp Japan och andra länder med en avancerad elektronikbransch. KKP:s plan ”Made in China 2025”, som lanserades 2015, lyfte fram elfordon och batteriindustrin som viktiga områden för Peking att satsa stort på.

Tai Chih-yen vid Taiwans Chung-hua Institution for Economic Research (CIER), menar att en viktig faktor bakom Kinas snabba uppgång inom batteriindustrin var hur landet åsidosatte internationella normer för handel och inspektion, samt immateriella rättigheter, för att locka teknik och kunder från utlandet.

Samtidigt som KKP aktivt marknadsförde sina batterier för export gav man endast subventioner till kinesiska elbilstillverkare om de använde batterier som var tillverkade i Kina, vilket lade grunden för framtida dominans inom sektorn.
Den kinesiska regimen fick också ett försprång när det gäller att marknadsföra batterierna själva, snarare än som en del av de produkter de används i, säger han till Epoch Times.

Tai ger exemplet med de japanska företagen Panasonic och Sony, som var starka inom batteriteknik men tenderade att använda den i sina egna märkesprodukter, såsom radioapparater och datorer.

Enligt SNE Research hade kinesiska företag 63,5 procent av den globala marknadsandelen för elbilsbatterier år 2023. Därefter följde sydkoreanska företag, däribland LG och Samsung, med 23,1 procent, medan japanska Panasonic hade 6,4 procent av den totala marknaden. Övriga företag stod för 7 procent av världens produktion av batterier till elbilar.

FDD konstaterade i en annan rapport, från den 25 juli, att batterier spelar en allt större roll i krigföring, eftersom militären i allt högre grad förlitar sig på drönare, handhållen elektronisk utrustning, obemannade fartyg och riktade energivapen såsom lasrar.

”Kinas marknadsdominans beror till stor del på icke-transparenta eller otillåtna metoder – mutor, skuldfällor, tvångsarbete, ojämlika avtalsvillkor, stöld av immateriella rättigheter och handelsmanipulation”, står det i FDD:s rapport, där författarna rekommenderar att USA inför strängare lagar om finansiell rapportering och transparens för att avslöja Pekings olagliga affärer.

– Andra länder har öppna marknader, men när man kommer in i Kina möter man inte bara tullar utan också ett stort antal icke-tariffära handelshinder. De ser inte på detta ur ett marknadsorienterat perspektiv, utan parasiterar på andra länder. säger Tai Chih-yen.

Su Tzu-yun vid Taiwans statliga institut för nationellt försvar och säkerhetsforskning (INDSR), säger till Epoch Times att förutom att prioritera elbilar och avancerad batteriteknik fokuserar KKP också på att ta kontroll över hela leveranskedjan, med fokus på sällsynta jordartsmetaller och andra mineraler som behövs för tillverkningen.

Kina själv har stora fyndigheter av dessa resurser. Landet kontrollerar 65 procent av världens litiumproduktion, samt 70 procent av de material som används för tillverkning av katoder och 85 procent av de som används för anoder, inklusive litium, nickel, kobolt och grafit, enligt FDD.

Mer än 95 procent av världens grafit till batterier produceras i Kina, enligt en rapport från Stanford University. Eftersom KKP tillåter bearbetningsanläggningar strunta i miljökrav ger kinesisk grafit större föroreningar, men betydligt lägre kostnader jämfört med den som produceras av andra länder.

Kina har också förstärkt sina fördelar när det gäller naturresurser genom att skaffa sig omfattande tillgång till mineraler i Sydamerika och Afrika, konstaterar Su.

Enligt amerikanska tankesmedjan Center for Strategic and International Studies (CSIS) fick Kinas elfordonsindustri mellan 2009 och 2023 motsvarande över 230 miljarder dollar i statliga subventioner. De amerikanska statliga subventionerna till amerikanska elbilstillverkare har varit betydligt mindre. 

Även om statliga subventioner i sig inte är skadliga för marknadsaktiviteten, gör den kinesiska statens omfattande investeringar i utvecklingen av elbilar det möjligt för kinesiska företag att ignorera farhågor om lönsamhet, tillförlitlighet eller säkerhet och därmed helt köra ifrån sina utländska konkurrenter.

Den taiwanesiske ekonomen och kommentatorn Huang Shih-tsung säger till Epoch Times att medan västerländska företag är bundna av marknadens och kapitalets logik, kan kinesiska företag som stöds av KKP ”expandera kontinuerligt, även om de förlorar pengar”.

– Målet är att ta marknadsandelar, med stöd av regeringen, banker och politik.

Tai Chih-yen beskriver hur KKP-stödda företag kunde övervinna batteriindustrins höga trösklar genom att lära sig av utländska konstruktioner och sedan sänka kvaliteten på de kinesiska produkterna till ett minimum.

– Japanska företag är noggranna och matchar sina material väl; man hör sällan talas om japanska batterier som fattar eld eller exploderar, säger han och påpekar vikten av rätt matchning i litiumbatterier.

Tai tror dock att den snabba tillväxten för kinesiska batteriföretag är tillfällig. Han liknar det vid ”ljusstarka men kortlivade fyrverkerier”.

Kinesiska företag misslyckas med att engagera sig i den verkliga innovation som krävs för att etablera ett varaktigt varumärke eller göra självständiga framsteg inom området, säger han. Istället bygger deras affärsmodell på att kopiera utländsk teknik i syfte att kvalificera sig för Pekings generösa subventioner.

FDD beskriver i en av sina rapporter paradoxen i Kinas strategi för elbilar och batterier: Även om Kina utnyttjar utländska marknader är dess exportinriktade ekonomi i slutändan beroende av just dessa marknader. Detta ger USA och andra marknadsekonomier möjlighet att gå till motattack och tvinga Peking att välja mellan att följa internationella normer eller förlora tillgången till den globala handeln.

Ekonomen Huang Shih-tsung säger att den snabba industriella utvecklingen i Kina tvingar regeringar världen över att konfrontera hotet från KKP:s politik. I synnerhet har varken USA eller EU råd att låta Peking krossa deras batteri- eller elbilindustri, och de har börjat införa tullar på kinesiska motsvarigheter, säger han.

– Politik som [president Donald] Trumps bortkoppling från Kina kommer gradvis att avslöja skadorna som orsakats av KKP:s överinvesteringar, säger han.

Säkerhetsforskaren Su Tzu-yun anser att USA och Europa har ett antal alternativ för att motverka Pekings fördelar inom batteriindustrin, såsom att utnyttja sin överlägsenhet inom batteriteknik och samarbeta med partners runt om i världen, inklusive Syd- och Östasien, för att hålla Kina i schack.