Två parter med gemensamma rötter är kärnan i dagens transatlantiska relation. Bakom ytan av politiska utspel och personkonflikter visar sig dock djupa historiska och institutionella skillnader mellan USA och Europa. För att förstå dagens spänningar krävs ett längre perspektiv, skriver USA-experten Anders W. Edwardsson.
Vi har alla sett det där paret som, trots så många uppenbara likheter och gemensamma utgångspunkter, gradvis glider isär. Just likheterna blir paradoxalt nog en del av problemet. Eftersom de delar så mycket framstår det egna perspektivet som självklart – och därmed den andres avvikelser, om än små, som obegripliga. Missförstånd förvandlas till irritation, irritation till konflikt och konflikten till distans, som väcker mer irritation. För utomstående framstår situationen som svårbegriplig och ologisk – hur kan två aktörer med så mycket gemensamt inte förstå varandra?
I dessa dagar är detta tyvärr en träffande beskrivning av relationen mellan USA och övriga Nato. Många skyller, inte helt oväntat, problemen på Donald Trump, hans politik eller personlighet – eller både och. Han är dock bara ett symtom på en mycket större, djupare problematik. För att förstå denna krävs ett längre historiskt perspektiv – och insikt om att det krävs två även för att dansa politisk tango.










