Miljöpolitiken inom EU leder till en omfattande reglering och ett jämförelsevis stort antal nya direktiv. Direktiv gällande nationella beslut har i vissa länder mött motstånd. Centralisering på EU-nivå av miljöpolitiken strider mot subsidiaritetskriteriet, och tar inte hänsyn till lokala förhållanden inom EU:s 27 medlemsländer som har olika förutsättningar på många områden.

För några år sedan kunde vi på sociala medier se bilder på hur orangutanger försökte försvara sin regnskog mot skogsmaskiner som skulle fälla regnskogen för att producera palmolja som skulle bli en beståndsdel i ”miljövänligt”, förnyelsebart och fossilfritt bränsle. Det var alltså helt okej att hugga ner stora arealer regnskog med klart negativa följder för djur- och växtlivet för att producera ”hållbart” bränsle.

Allt större vindkraftverk dödar både sällsynta havsörnar, andra fåglar och insekter i stora mängder samt stör alla djur och människor i närheten. Fastigheter i närheten av ett vindkraftverk förlorar stora delar av sitt värde och fastighetsägarna får ingen kompensation för det. De enorma betongfundamenten kommer att vara mycket dyra att spränga bort. I Östersjön, som är ett sällsynt känsligt hav, kommer allt större vindkraftverk uppenbarligen att leda till att skadorna vida överstiger nyttan. Flera länder visar viss tveksamhet när det gäller storskaliga havsbaserade vindkraftsparker, ofta på grund av en kombination av miljöhänsyn, ekonomiska faktorer och säkerhetsaspekter. Sverige sticker ut som ett land där utbyggnaden av havsbaserad vindkraft har bromsats, trots stort intresse från företag. Regeringen har nekat tillstånd för 13 planerade vindkraftsparker.