När den 26-årige Francesco IV Gonzaga i februari 1612 efterträdde sin far Vincenzo I som hertig av Mantua var statskassan tom, och det visade sig att den lilla italienska furstestaten dessutom hade en astronomisk statsskuld.
När Francesco hade hämtat sig efter den nya insikten började han sälja statens tillgångar. När han sedan avskedade nästan alla musiker var hans avsikt inte att skriva in sig i musikhistorien, men så blev det ändå. En av dem som fick gå i juli 1612, efter 22 års trogen tjänst, var nämligen en av den europeiska samtidens mest uppburna tonsättare, den då 45-årige Claudio Monteverdi.
Den stukade Monteverdi tog, tillsammans med sönerna Francesco och Massimiliano, sin tillflykt till fadern Baldassare i Cremona. Året därpå började det dock ljusna. I Venedig hade innehavaren av den välbetalda prestigeposten Maestro di Cappella i Markuskyrkan avlidit, och Monteverdi var den ende som kallades till audition.










