Som bekant var Sverige ledande på rasbiologins område före andra världskriget. Affischnamnet var Herman Lundborg (1868–1943), beryktad för sina skallmätningar av samer. Vi tittar på docent Lundman, ett annat namn på forskningsfältet.
Bertil Lundman (1899–1993) var en auktoritet inom sitt område. Ett Uppsalaoriginal som länge undervisade på universitetet. Efter avklarad studentexamen i Västerås påbörjade Lundman sina studier i Uppsala, och många ämnen kom att ingå i dem. Inledningsvis ägnade han sig åt naturvetenskap, såsom kemi, geografi, meteorologi och botanik. Han avlade en filosofie kandidatexamen i botanik 1925. En tid studerade han arkeologi, men efter hand övergick han till att studera teologi i syfte att bli präst och äntligen få en försörjning. När hans teologie kandidatexamen var klar 1935 förvägrades han dock prästvigning, trots löften om motsatsen, och lämnade ämnet.
Emellertid hade ett annat intresse hunnit växa fram hos Lundman: fysisk antropologi. Många studenter provmättes på de olika studentnationerna i Uppsala, bland annat på Västmanland-Dala nation, dit Lundman själv hörde. Med stöd av Anders Pers, dalkarl och redaktör för Västmanlands Tidning, gjordes mätningar i Västmanland. Då provmätningarna föll väl ut påbörjades 1932 en större undersökning av Dalarnas folk som 1937 kommit att omfatta cirka 11 000 av landskapets invånare. Materialet bearbetades till en avhandling, ”Dalaalmogens antropologi”, 1945. Det blev troligen Uppsalas mest uppmärksammade och besökta disputation genom tiderna. Sal 10 i universitetshuset räckte inte till, och evenemanget flyttades till aulan.
