Det är svårt att inte känna en viss déjà vu när regeringen nu återigen ger Svenska kraftnät i uppdrag att utreda elområdesindelningen. Beskedet om att en ny analys ska presenteras våren 2026 kan låta handlingskraftigt, men för den som följt frågan på nära håll framstår det mer som ett sätt att vinna tid än ett verkligt försök att förändra något.
Vad är det egentligen regeringen har begärt? Ytterligare en rapport från en myndighet som redan har deklarerat att den nuvarande indelningen är både korrekt och samhällsekonomiskt motiverad. I sitt senaste inlägg i debatten har Svenska kraftnät tydligt förklarat att nuvarande ordning bör ligga fast och att man inte funnit något alternativ som ger tydliga förbättringar. Analysen är redan gjord. Slutsatsen är redan dragna. Finns det då någon anledning att tro att samma myndighet, med samma utgångspunkter och samma analytiska verktyg, skulle komma fram till något väsentligt annorlunda om ett år?
Detta framstår i så fall som naivt. När en myndighet i realiteten redan har tagit ställning för en lösning är det inte rimligt att förvänta sig en opartisk utredning av motsatsen. Det blir en rundgång utan förutsättningar att leda till verklig förändring.
