I den fjärde delen av artikelserien om ideologiernas idéhistoria tittar vi närmare på nationalismen. Den är en gemensam utgångspunkt för de flesta ideologier när världen går från att bestämmas av kungariken till att avgränsas i nationer. Nationalismen är på många sätt paradoxal, då den både är omstörtande och bevarande.
Ide föregående delarna har vi sett att synen på staten ändras i takt med den vetenskapliga revolutionen. Statens fundament ansågs inte längre vara gudagivet utan utgjordes primärt av människans natur. Den stora ideologi som förverkligade detta synsätt var liberalismen, som kom till uttryck i bland annat franska revolutionen. Konservatismen föddes som en motreaktion mot liberalismens individualistiska synsätt och betonade att människan behöver ett traderat och autentiskt sammanhang för att komma till sin rätt. Liberalismens synsätt är det som har kommit att kallas vänster, medan konservatismen har benämnts höger.
Eftersom konservatismen i mångt och mycket är en senkommen reaktion på liberalismen är det egentligen inte en fråga om vilken av ideologierna som var ”segraren”. Liberalismens världssyn, som utöver individualism också präglas av materialism, fick fäste i västvärlden och får sägas ha det än i dag. En fråga som både de liberala och de konservativa behövde besvara var dock: Nu när kungarikena inte längre är de politiska utgångspunkterna, vilka subjekt ska vi då utgå ifrån?
