Det kan tyckas märkligt att så mycket skräck och skada kan spridas på så kort tid. Men det var bara några månader under hösten 1888 som seriemördaren Jack the Ripper härjade i Whitechapel i östra London. Ett av hans offer, Elizabeth Stride, eller Elisabeth Gustavsdotter, hade flyttat från Göteborg till London i hopp om ett nytt liv.
När Elisabeth Gustavsdotter föddes den 27 november 1843 i Torslanda var det med absolut säkerhet ingen som trodde att hon skulle bli en kvinna vars öde skulle komma att diskuteras över hundra år senare. Inte heller lär hon själv ha trott att hon skulle gå till historien som det förmodade tredje offret för Jack the Ripper, seriemördaren som under det sena 1880-talet höll London i skräck.
Elisabeth var dotter till småbrukarna Gustav Eriksson och Beata Carlsdotter, som arrenderade sin mark och tycks ha klarat sig relativt bra på det lilla jordbruket. Förutom åkermark där de odlade säd, lin och potatis hade familjen flera kor, en häst, några grisar samt höns. År 1860 följde Elisabeth sin storasyster Anna Christinas exempel och lämnade barndomshemmet för att aldrig återvända. Att tjäna som piga i några år sågs av många bonddöttrar som en övning i att sköta det egna hushåll och den familj som väntade. I just Anna Christinas fall skulle hemmet där hon tjänade som piga bli hennes eget. Efter sju års anställning gifte hon sig med skomakaren som anställt henne. Men för Elisabeth ville slumpen annorlunda.
