I en demokrati som strävar efter folkstyre borde folket till slut få välja. Men varför är det då inte väljarna som i praktiken avgör vilka partier som ska styra tillsammans? Den frågan ställer sig författaren Lotta Bynert.

Som det ser ut i dag (enligt Valbarometern augusti 2026) är Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna Sveriges två största partier och tillsammans ligger de över 50-procentsgränsen. Dessa två partier har alltså folklig majoritet. Skulle de hamna under 50 procent bör alltså det tredje största partiet träda in. Statsministern blir givetvis ledaren för det parti som har störst förtroende i Sverige.

Det svenska parlamentariska systemet fungerar inte så i dag, men min fråga är om det inte borde göra det.

Om dessa partiers intresse verkligen är att återspegla Sverige och vara demokrater så bör just de här partierna ta varandra i hand och säga till svenska folket: ”Vi vill respektera er. Blir det vi som är de två största partierna så samarbetar vi för er skull.”

För att det ska ske behövs hjältar då det kräver lite att avfärda och visa förakt mot någon, men för att hjälpas åt och samarbeta med någon man inte förstår behövs ett inre arbete och stor ödmjukhet.

Men om våra folkvalda politiker visar oss att de är villiga att göra det arbetet så visar de också oss, det svenska folket, ett exempel på hur vi ska göra. Om de visar förakt för varandra så ger de svenska folket på sätt och vis ett mandat att i sin tur förakta varandra.

Det innebär ett enormt ansvar att leda ett folk.

Personligen är jag medlem i ett parti som ännu inte suttit i riksdagen. Även om vi gjorde det skulle det vara fel om vi bestämde hur resten av Sverige skulle styras om vi inte växte och blev så stora att vi hade svenska folkets förtroende att göra det. En demokrati som inte styrs av folket kan alltid skapa en diktatur hur väl man än vill.

Lotta Bynert
Författare