Psykologen Thomas Silfving berättar om psykoanalysens grundare Sigmund Freud, om dennes förhållande till föräldrarna, inte alldeles enkla relation till den judiska traditionen samt förkärlek för – vitsen. Vad gör någonting roligt? En fråga som Freud ställde sig och skrev en bok om.
Psykoanalysens fader Sigmund Freud föds den 6 maj 1856 in i en judisk småföretagarfamilj i den lilla staden Freiburg i markgrevskapet Mähren. En olycklig kombination av ökande antisemitism, tidens ekonomiska bekymmer i största allmänhet och faderns i synnerhet får familjen att lämna sin hembygd. Freud är då tre år gammal. Efter en tid i Leipzig hamnar familjen i Wien och så småningom i stadsdelen Leopoldstadt. Från att ha levt i en jiddischtalande minoritetstillvaro möter familjen en storstad där det tyska språket och germansk kultur dominerar. Freud vantrivs i den wienska kulturen, och står inte ut med vad han uppfattar som Wienbornas självgodhet. Han utvecklar en ambivalent hållning till staden, något som han inte är ensam om. Den österrikiske skådespelaren Helmut Qualtinger har sammanfattat denna tudelade känsla inför Wien med följande ord: ”Alla wienares problem: Ingen vill vara i Wien, men ingen annanstans heller.”
På tre generationer går familjen Freud från att tillhöra gruppen traditionella ”östjudar” i Galizien i det österrikiska kejsardömets yttre delar till att bli en sekulariserad familj i metropolen Wien. Freuds föräldrar är båda av judisk börd, och fadern Jacob sägs ha varit en varm person som dock inte tycks ha haft någon större talang för vare sig familjeförsörjning eller ordning över huvud taget. Modern beskrivs i idealiserade termer av sonen Sigismund, och hon visade alltid en uppenbar förkärlek för sin äldste son, som hon kallade ”mein goldener Sigmund”. De var åtta syskon, och därtill hade Freud två äldre halvbröder från faderns första äktenskap. Freuds far Jacob kom från en chassidisk miljö där farfar Schlomo var rabbin. Jacob försöker hålla traditionen levande, men han är också starkt påverkad av haskala, en rörelse inom europeisk judendom som anammat upplysningens idéer. Moderns bakgrund var även den rabbinskt präglad, men mer ortodox.
