Vi är vana vid att Sverigedemokraternas mandat ska räknas men inte tillåtas påverka politiken. Nu gäller det även Vänsterpartiet, som helst ska hållas borta från regeringsmakten. Sverige har fått en demokrati där partiernas viktigaste besked inte längre är vilken politik de vill genomföra, utan snarare vilka andra partier som inte får påverka.
En demokrati byggd på veton är en farlig väg. Partierna berättar tydligt vem de vill stoppa men inte vad de själva vill åstadkomma. Det leder till att valen får en negativ innebörd: Rösta på oss för att stoppa SD, eller V, eller S eller en Tidöregering. Om alla röda linjer ligger kvar blir väljarnas samlade utslag nästan omöjligt att förverkliga, eftersom något parti måste kunna regera.
Mellan 2014 och 2018 upplevde många väljare att demokratin hade fått slagsida. SD:s mandat räknades när riksdagens platser fördelades, men de skulle helst inte få någon politisk betydelse. Decemberöverenskommelsen är ett tydligt exempel på det. Efter valet 2018 följde Januariavtalet, där Socialdemokraterna och Miljöpartiet kunde regera med stöd av Centerpartiet och Liberalerna. Även då var strategin att SD skulle hållas borta från inflytande. I valet 2026 återkom samma politiska krav. Socialdemokraterna samlade oppositionen kring kravet att hålla SD borta från makten, utan att kunna presentera en gemensam regeringspolitik. Sedan utvidgades utestängningen när även Vänsterpartiet blev ett parti som inte ansågs kunna ingå i regeringen. SD och V är ideologiskt mycket olika, men den demokratiska frågan är densamma: hur många väljares röster kan göras politiskt obrukbara innan demokratin förlorar sin mening?












