Som alltid den här tiden på året är det en ström av kompisar som passerat Normandie och uppfyllda av beundran berättar om dagen D och de britter, amerikaner och kanadicker som, med en klyscha, ”tog de modigaste stegen i historien, störtade Hitler och räddade Europa”.
Namnen passerar. Blodet flöt. Hjältarna är många. Historierna är goda – men alltid desamma. Till nu. En vän med stor kunskap i ämnet kom från Omaha Beach med nya detaljer (rörande och komiska) om en av de sju svenskar som av slump, tur eller otur fanns med i de amerikanska trupperna.
Överbefälhavaren general Dwight D. Eisenhower hade skjutit upp den hemlighetsomgärdade invasionen ännu en dag, trots att en kvarts miljon soldater rastlöst och med spända nerver befann sig ombord på båtar och vid flygfält och väntade på order.










