Operasångaren Ole Bang har gjort det som få vågar göra. Han tog en paus från karriären för att utforska sitt inre och livet utanför operahuset. Följ med bakom scenen och ta del av hans sökande efter det äkta uttrycket.

Hans liv och karriär gick som på räls. Bakom sig hade han framgångsrika år som musikalartist, framför sig en löftesrik operakarriär. I samband med debuten som Don Ramiro i ”Askungen” av Rossini på Kungliga Operan 2017 svarade inte rösten på det sätt som han var van vid. För första gången upplevde han nervositet på scen. Det var början på en resa som öppnade okända dörrar på ett inre plan.

– När jag skulle göra debut på operan kände jag inte igen mig själv eller min röst. När rösten började strula inför premiären var det första gången som jag inte riktigt kunde stå för det jag skulle leverera. Jag ägde inte längre uttrycket, utan började sjunga för att prestera och för att bevisa någonting. När de drivkrafterna kom till ytan i stället för kärleken till sången, då kom helt plötsligt en flodvåg av känslor som jag aldrig upplevt tidigare. Jag började ifrågasätta min drivkraft och skälen till att jag sjöng. Det fick till följd att jag kom i kontakt med saker som inte bara hade med det konstnärliga uttrycket att göra, utan handlade om vem jag var. Att öppna dörren till mitt inre var en enormt stor grej – jag kunde inte ana vilka följder det skulle få för mitt liv.