Den svenska skogsnäringen, en gång en källa till stolthet, riskerar nu genom maktfullkomlighet och brist på självkritik att skada såväl naturen som Sveriges anseende och sin egen framtid. Kritiken har länge avfärdats, men nu reagerar marknaden. Det menar Agneta Blomqvist, författare och skogsdebattör, och Peter Lindgren, civiljägmästare och organisationskonsult.
Under de senaste åren har skogsnäringen fått utstå hård kritik, som ofta bemötts med bortförklaringar, avfärdanden av kritiker som aktivister samt falska eller förvrängda fakta. Man ropar efter dialog och respekt när sanningen är att näringen själv präglas av högmod och maktfullkomlighet. Det finns gott om miljoner till marknadsföring och lobbyism, men det är inte så rent i det egna boet.
Det handlar om maktspråk. Rubriker som ”Maktutredning larmar: Skogsindustriellt komplex styr Sverige” och ”Skogsindustriellt nätverk styr svensk skogspolitik” inger, förutom att det är uppseendeväckande, stort obehag. Det handlar om hur makteliten i branschen och politikerna samverkar. Det är Skogsstyrelsen som står som avsändare: ”Makten över skogen”.
Det mesta av kritiken mot näringen har man avfärdat med lobbyism och marknadsföring.
Kritiken mot näringen är inte ny, men har med åren blivit allt hårdare. På 1950-talet fanns det gott om relativt orörda naturskogar. Skogsbruket bedrevs med såg och yxa och virket fördes ut med häst. Skogvaktaren märkte ut de träd som skulle fällas. Skogsbruket var naturnära och hänsynsfullt. Så kom mekaniseringen, delvis inspirerad av USA. Allt större och tyngre maskiner. Allt större kalhyggen. Allt allvarligare markförstöring. Nyckelord var hög avkastning och billig avverkning. Där är vi i dag. Industrin hade förvanskat sin syn på naturen och ansåg att genom att återplantera var allt frid och fröjd. Nu år 2026 har vi många träd, men dessvärre inte så mycket naturskog kvar.
Det mesta av kritiken mot näringen har man avfärdat med lobbyism och marknadsföring. Tragiskt men sant. Det enda som bitit har varit när marknaden eller tidigare också politiker sagt ifrån: Hormoslyrbekämpning av lövträd (som inte fick störa tillväxten av barrträden), DDT-doppning av plantor, orenade industriutsläpp till Östersjön och klorblekning av papper. Det sistnämnda försvann över en natt när det mäktiga tyska förlaget Springer vägrade köpa svenskt klorblekt tidningspapper.
Man kan som docenten och självutnämnde blädningsexperten Lars Lundqvist förlöjliga kalhyggeskritiker och seriösa forskare: ”Hyggesfritt skogsbruk är kejsarens nya kläder”. Begreppet blädning (när man tar bort alla stora träd) kom i vanrykte under tidigt 1900-tal. Nu träter man om definitioner. Som Marie Wickberg skriver i lantbrukets affärstidning ATL: ”Hyggesfritt är ett lyxsortiment”.
Sanningen är att i stället för att satsa forskningsmedel på alternativa skogsskötselmetoder har skogsforskningen huvudsakligen handlat om större och effektivare maskiner och trädåkrar. Och bolagen fortsätter sin förödande verksamhet. Branschen glömmer gärna att skador av barkborre, storm och vatten och omvandling av marken är en direkt konsekvens av skogsbrukets enögdhet. Skogsstyrelsens prisbelönta ekolog Johan Nitare säger i DN: ”Kalhyggesbruket har orsakat den största miljöförstöringen i Sverige någonsin. Det är en våldtäkt på skogsmarken.”
Europas största privata skogsägare SCA, som i september 2025 belönades med det föga smickrande ”greenwashpriset”, har på kort tid också blivit ratat av viktiga kunder: världens största livsmedelsföretag Nestlé och nu senast näthandelsjätten Zalando. Båda lämnar SCA, efter egna noggranna studier. SCA avfärdar kritiken med att kunderna måste ha fel! Så sent som den 17 februari skriver Fredrik Reuter i Iskogen: ”Förstår SCA vad som kan komma efter Nestlé och Zalando?” Man undrar vad aktieägarna tycker.
Och vår före detta statsminister storskogsägaren Göran Persson ger sig in i debatten och säger att ”skogsdebatten måste bygga på ordentliga fakta”. Underförstått att de som inte delar hans syn har fel. Som tur är finns det seriösa forskare som motsäger honom. ”Svagt vetenskapligt stöd i Perssons påståenden.” De skriver: ”Det råder ingen tvekan om att dagens svenska skogsbruk, med sin inriktning mot kalhyggesbruk, är ett hot mot den biologiska mångfalden. [...] Så säger Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, liksom ett stort antal forskare.”
Skogsstyrelsens avgående generaldirektör Herman Sundqvist säger i en intervju om skogsbruket i Ekot i P1 häromveckan: ”Sverige är ett föredöme.” FEL. Sveriges rykte är på fallrepet. Skogsstyrelsen under Sundqvist har till exempel med regeringens goda minne upphört med den ovärderliga nyckelbiotopsinventeringen, som kartlägger viktiga arter i skogsmiljö. Allt för att inte störa skogsbruket. Våra politiker blundar därtill för de avtal som Sverige har skrivit under gällande internationella miljöåtaganden vid COP15 i Montreal, som gäller fram till år 2030. Sverige kommer inte att nå upp till av EU uppsatta miljömål. Kort sagt: Sverige är på väg att förstöra sin svenska natur på profitens altare.
Peter Lindgren
Civiljägmästare och organisationskonsult
Agneta Blomqvist
Författare och skogsdebattör
