Allt fler ämnen blir tabubelagda när det gäller vad man får skratta åt. Att skämta om religion, etnicitet, sexuell läggning eller utseende kan utlösa hård kritik när representanter för olika grupper förklarar sig kränkta och vill se regleringar. Är det en ny situation – eller har skrattet alltid betraktats som farligt?
Förläget står de där och fnittrar. De skruvar lite generat på sig och sneglar på varandra när de högt och ljudligt ropar ut hi-hi-hi, eller ha-ha-ha. Det jag betraktar är inledningen på en japansk skrattfestival, och 20 minuter efter det förlägna fnittrandet har alla deltagarna arbetat sig upp i vad som verkar vara ett gemensamt lyckorus. Våg efter våg av skrattsalvor rullar över de församlade människorna.
Det är dagarna innan julafton förra året, och jag har fastnat framför just detta videoreportage i nyhetsflödet – det skildrar en waraiko-festival i Japan, där man samlas och skrattar.














