Den finlandssvenska författaren Märta Tikkanens diktverk ”Århundradets kärlekssaga” finns nu i en ny utgåva. Det är en självbiografisk bok som handlar om författarens äktenskap med Henrik Tikkanen. Lika tankeväckande som tragiskt beskrivs i mörka dikter hur kärleken kan missbrukas.

Föreställningen om kärleken kan motivera det mest destruktiva inom människan – inte minst är detta synligt i skadliga relationer. Märta Tikkanens självbiografiska diktsamling ”Århundradets kärlekssaga”, som är tillägnad maken Henrik Tikkanen, blottar en sådan tragedi. Titeln är sprungen ur ett ironiserande av makens ord, eftersom han i tal gärna hyllade deras kärlek, men i handling ständigt förnekade den genom alkoholism, misshandel och försummelse av barnen. Dikterna publicerades 1978 och var ursprungligen inte tänkta för publicering, men de kom till i en tid där skillnaden mellan privat och offentligt alltmer kom att luckras upp.

Denna uppluckring ser vi även i poesins tilltal, där det litterära och det vardagliga når en symbios. I en dikt som ”Om jag inte hade älskat dej så oerhört” beskriver hon sin besvikelse över hur löftena om att upphöra med alkoholen inte infrias. Träffande och jordnära skildras hur det är att försöka sätta sin lit till en missbrukares ord. Tilltalet bildar en helhet som ofta knyts ihop av slutet, där förfärande slutsatser vågar dras, som i denna: ”Så var det alltså / min likgiltighet / du behövde / medan min kärlek tydligen / bara var dej till skada.”