Många miljövänner är anhängare av idén ”från nos till svans” – så lite som möjligt av de djur vi äter ska gå till spillo. Det som kan ätas ska tillagas. Ändå blir blodmat på våra tallrikar alltmer ovanligt i Sverige.
Ibland händer det att livsmedelsbutiken i min närhet har slut på blodpudding, och då får jag bekväma mig till att vandra till charkuteributiken som finns i andra änden av Råsunda. Innehavarna är ofta lite smågriniga, men de har alltid blodmat, oftast en kryddig och eldig blodkorv som får svensk blodpudding att framstå som en väldigt försynt och försiktig maträtt.
Förr hände det aldrig att blodpuddingen tog slut i livsmedelsbutiken i min närhet. Det fanns alltid inne, men jag gissar att lagerhållning och sortiment förändrats på grund av förändringen i områdets demografi.











