Vi fattar dagligen beslut om vad som ska göras först – men hjärnan hjälper oss sällan att välja rätt. I stället styrs vi av det som känns mest brådskande, inte av det som är viktigast på sikt. Resultatet blir att relationer, planering och hälsa trängs undan av akuta men ofta mindre avgörande uppgifter, skriver managementkonsulten Joakim Karlsson

Antag att du kommer in på ditt kontor efter en lunch och hittar en post-it lapp på din datorskärm med ett telefonnummer på, samtidigt minns du att ni har ett möte om tre veckor där ni ska gå igenom affärsplanen för kommande år. När du funderar över vad du ska prioritera går en kollega förbi, en kollega som du behöver ha ett samtal med gällande ett par känsliga och obekväma saker som kan komma att påverka er relation negativt om samtalet inte sköts på ett korrekt sätt. Vilka av ovanstående tre saker väljer du att ta tag i först?

Vi gillar att få saker och ting gjorda, att checka av dem på en lista. Dilemmat är dock att vår hjärna hjälper oss inte att avgöra vad som är viktigt när vi är stressade, vi får bara en känsla av vad som är brådskande. Det finns med andra ord en risk för att vi först tar itu med det vi upplever som mest akut i tron att vi därmed gör det som är viktigt, när det i själva verket inte finns en sådan garanti – snarare gäller det omvända. Om vi enbart prioriterar det vi upplever som brådskande löper vi en stor risk att missa det som verkligen är viktigt, både för oss själva och vår omgivning, på lite längre sikt.