Under lång tid har vi haft stort fokus på att allt fler ungdomar ska läsa alltmer teoretiska utbildningar. I dag har vi brist i många praktiska yrken. Samtidigt har vi en överproduktion inom sektorer där man kan ifrågasätta samhällsnyttan av långa teoretiska utbildningar. Dessutom kan utvecklingen inom AI snart minska behoven inom många akademiska yrken.

I en tidigare webbkrönika med titeln ”Dags att uppvärdera praktiskt arbete” konstaterades att vi har kompetensbrist inom energisektorn och andra samhällsviktiga verksamheter. Vi har länge haft stort politiskt fokus på att allt större ungdomskullar ska genomgå allt längre akademiska utbildningar. Det är befogat att ifrågasätta om detta verkligen svarar mot samhällets behov. (Frestelsen att återanvända min tidigare rubrik i negativ form blev mig övermäktig. Jag ber alla lättkränkta om ursäkt …)

Undertecknad har egen erfarenhet av att samverka med personal inom administrativa funktioner, både i offentlig och privat sektor. Det har slagit mig att många av dem som hanterar ekonomi- och personalärenden har långt mycket mer formell utbildning än vad som krävs för att klara arbetsuppgifterna. Jag har också noterat att den personal som gått ”den långa vägen”, vilket innebär att de haft gymnasieutbildning och sedan lärt sig arbetet på jobbet i stället för att ha genomgått en flerårig akademiskt inriktad utbildning, har klarat jobbet ungefär lika bra som akademikerna. Visst, akademikerna har ibland ett litet försteg när nya rutiner ska införas, men knappast ett så stort försteg att det motiverar flera år på en högskola, med tillhörande studieskulder.