Visst ser jag fram emot sommarens bad i havet, och att få dyka. Ur vatten är vi komna, så vår lust att återvända dit är naturlig. Men än mer än till havets ytor och enorma djup dras jag till den lilla, stilla och grunda dammen.
De senaste månaderna har jag gått runt på ägorna och funderat över var på sommarstället det är mest lämpligt att anlägga en spegeldamm. Olyckligt nog har det sammanfallit med de problem Donald Trump har med ”sin” spegeldamm vid Lincolnmonumentet i Washington. Upprustningen som skulle ge den dammens vattenyta en vacker blå ton ledde i stället till algblomning, och nu har färgen dessutom börjat lossna i stora sjok. Om det beror på sabotage eller dåligt hantverk är väl inte riktigt klarlagt.
De problemen har gett eldunderstöd till min hustrus envetna argumenterande mot att vi skulle bygga en egen spegeldamm. Hon verkar se det som hänt i Washington som ett slags omen för den damm jag vill anlägga. Jag förklarar då försynt att mitt dammideal är annorlunda än det som Lincolnmonumentets damm är ett exempel på – för den ingår i den tradition som utgår från de stora spegeldammar som började anläggas i Europa under barocken och renässansen. De skulle spegla furstemakten; vara synliga och storslagna bevis på hur kungen eller adelsmannen lagt naturen under sig. De två stora spegeldammar som Ludvig XIV lät bygga framför slottet i Versailles skulle tvinga naturen och vattnet till stillhet och bilda en perfekt spegel – det var Solkungens sätt att visa sin absoluta makt över elementen.
Men min hustrus oro lugnas inte av mina försäkringar om att jag faktiskt förstår att vårt boställe – som i sekler inhyst smeder och skomakare – inte riktigt är rätt plats för sådana dammar. Jag tänker mig något mindre, mer i stil med forna tiders dammar i klosterträdgårdar. Enda likheten mellan dammarna i Versailles och den jag drömmer om är viljan att liksom fördubbla naturen genom speglingen, visa naturens helhet. Min hustru förklarar då för mig att myggpopulationen är det enda som kommer att fördubblas av en damm på ägorna, hur liten vattensamlingen än är, samt att naturens helhet ändå torde vara uppenbar för den som betraktar den. Jag har därför den senaste tiden övergått till att plädera för att vi ska ha dammar för hushållets skull – de kan användas både för fiskodling och för bevattning av odlingarna.
