Det finns en ekonomisk argumentation för hälsa som är både sann och viktig: Hälsosamma medarbetare kostar mindre i sjukfrånvaro och producerar mer. Det är ett bra argument för att satsa på hälsoprogram och friskvård. Men det finns ett annat sätt – ett nästan poetiskt sätt – att se på saken.
”Chefens kropp är en organisatorisk tillgång.” Vad säger du om detta påstående? Förstår du hur jag tänker? Att chefens sätt att sköta sin hälsa når in på djupet, både hos medarbetare och i själva organisationen.
Anledningen till att jag tar upp chefens mänskliga kropp är att chefer i dag riskerar att bli dehumaniserade. Han eller hon ses bara som ett instrument för organisationens syften. Ingen har fokus på hur chefen mår till kropp och själ. Hans eller hennes uppgift är endast att leverera resultat. Förbrukas personen finns det alltid någon annan som kan ta över. Eller gör det verkligen det? Nya rön tyder på att unga människor inte längre är så pigga på att axla jobbet som chef.









