Krönika

Bör kommunala poliser kallas trivselvaktmästare?

Lotta Gröning
Lotta Gröning
loadingAllt fler förespråkar särskilda kommunpoliser, men motståndet är också starkt. Arkivbild. Foto: Johan Nilsson/TT
Allt fler förespråkar särskilda kommunpoliser, men motståndet är också starkt. Arkivbild. Foto: Johan Nilsson/TT
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.

Lever många av oss i laglöst land? Det låter brutalt, men gängkriminella utnyttjar kommuner som saknar en tydlig polisiär närvaro på flera strategiska sätt. Det är kommuner – ofta mindre orter eller landsbygdskommuner som blir särskilt sårbara när lokalpolisens närvaro är sporadisk. Den spridning som vi ser av gängkriminaliten norr om Dalälven är med andra ord inte bara en slump. Det är en mycket medveten strategi att utnyttja samhällets svagheter. 

Fördelarna är många: De gängkriminella kan skapa en bas för sin olagliga verksamhet. De upprättar lager och gömställen, de använder bostäder och isolerade fastigheter och framför allt bedriver de narkotikaförsäljning. I många fall sker det helt öppet. Det är perfekta möjligheter att bygga upp informella maktstrukturer, utnyttja ungdomar och idka hot, utpressning och våld. Med poliser som bara kommer ibland är risken liten att bli upptäckt. Genom Norrland och glesbygden sprider sig gängkriminaliteten och narkotikaförsäljningen till Norge och Finland.

Många av kommunerna har heller ingen möjlighet att själva ordna poliser eftersom de inte har stöd för det i lagstiftningen. De kommuner som har råd anställer egna väktare och försöker på olika sätt förebygga brottslighet. I flera kommuner har företagare samarbetat med kommunen för att identifiera och motverka brott som drabbar dem. Det handlar om allt från bedrägerier, och utpressning kopplade till gängkriminalitet. Men även inbrott. Många vittnar om att anmälningar ofta läggs ned utan åtgärd, vilket urholkar förtroendet för rättsstaten. 

Lotta Gröning
Lotta Gröning
Opinionschef
Feedback

Mest lästa

Nyhetstips

Har du tips på något vi borde skriva om? Skicka till es.semithcope@spit

Krönika

Bör kommunala poliser kallas trivselvaktmästare?

Lotta Gröning
Lotta Gröning
loadingAllt fler förespråkar särskilda kommunpoliser, men motståndet är också starkt. Arkivbild. Foto: Johan Nilsson/TT
Allt fler förespråkar särskilda kommunpoliser, men motståndet är också starkt. Arkivbild. Foto: Johan Nilsson/TT
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.

Lever många av oss i laglöst land? Det låter brutalt, men gängkriminella utnyttjar kommuner som saknar en tydlig polisiär närvaro på flera strategiska sätt. Det är kommuner – ofta mindre orter eller landsbygdskommuner som blir särskilt sårbara när lokalpolisens närvaro är sporadisk. Den spridning som vi ser av gängkriminaliten norr om Dalälven är med andra ord inte bara en slump. Det är en mycket medveten strategi att utnyttja samhällets svagheter. 

Fördelarna är många: De gängkriminella kan skapa en bas för sin olagliga verksamhet. De upprättar lager och gömställen, de använder bostäder och isolerade fastigheter och framför allt bedriver de narkotikaförsäljning. I många fall sker det helt öppet. Det är perfekta möjligheter att bygga upp informella maktstrukturer, utnyttja ungdomar och idka hot, utpressning och våld. Med poliser som bara kommer ibland är risken liten att bli upptäckt. Genom Norrland och glesbygden sprider sig gängkriminaliteten och narkotikaförsäljningen till Norge och Finland.

Många av kommunerna har heller ingen möjlighet att själva ordna poliser eftersom de inte har stöd för det i lagstiftningen. De kommuner som har råd anställer egna väktare och försöker på olika sätt förebygga brottslighet. I flera kommuner har företagare samarbetat med kommunen för att identifiera och motverka brott som drabbar dem. Det handlar om allt från bedrägerier, och utpressning kopplade till gängkriminalitet. Men även inbrott. Många vittnar om att anmälningar ofta läggs ned utan åtgärd, vilket urholkar förtroendet för rättsstaten. 

Lotta Gröning
Lotta Gröning
Opinionschef
Feedback

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2025