Slott ruvar på hemligheter och förmedlar berättelser långt efter att slottsherren flyttat ut. Historien finns närvarande i arkitektur, inventarier och målningar, och levandegör en tid som flytt.

Mitt i centrala Örebro tronar en mäktig Vasaborg. Genom århundraden har borgen byggts upp och förfallit, och byggnaden som i dag vilar på en holme mitt i Svartån vittnar om ett spännande förflutet. Väggarnas bastanta och gråskiftande stenar skapar liv åt den strama fasaden. De fyra stora runda tornen, placerade i varje hörn på den fyrkantiga byggnaden, ståtar med välvda tak och takspiror.

Redan under 1200-talet byggdes en befästning som bestod av en ringmur kring en rektangulär gård med ett kraftigt försvarstorn i det sydvästra hörnet. Under 1400 och 1500-talet var Engelbrekt Engelbrektsson och Gustav Vasa kända borgherrar. I slutet av 1500-talet inleddes ett byggprojekt som skulle förvandla borgen till ett slott i renässansstil, men redan hundra år senare var det obeboeligt och användes som vapenförråd och fängelse för krigsfångar. Det var först runt sekelskiftet 1900 som Örebro slott fick sitt nuvarande utseende i romantiskt historiserande stil. Murarna av natursten togs fram, sydvästra och nordvästra tornen höjdes och sten från trakten höggs till nya portaler. Tanken var att lyfta fram slottets medeltida historia. Under 1990-talet restaurerades slottets båda övre våningar i syfte att återskapa interiörens renässanskaraktär, och 2001 öppnade, efter ombyggnation, nordvästra tornet för utställning.