Varför tystnade debatten på redaktionerna när våldet ökade? Vem bär egentligen priset för etablissemangets tystnad?

Sverige har genomgått en genomgripande samhällsförändring som medieetablissemanget länge valde att aktivt blunda för, menar Svenska Dagbladets ledarskribent Paulina Neuding. I decennier präglades landets tidningar och debatt av en snäv åsiktskorridor där det fungerade som en moralisk statussymbol att förneka den framväxande kriminaliteten. Neuding beskriver utifrån sina egna erfarenheter hur journalister och det offentliga Sverige hellre slöt upp i ett kollektivt förnekande än att sakligt skildra den obekväma verklighet som i första hand drabbade arbetarklassen. Genom att stämpla avvikande rapportering som problematisk skapades ett klimat där allvarliga varningssignaler om klanstrukturer och antisemitism på landets gator effektivt tystades ned. Först när sprängningarna och våldsdåden nådde den välmående medelklassens egna bostadsområden tvingades medierna på allvar att börja rapportera om det samhälle som länge hade dölts bakom ideologiska lyxåsikter.