Barn och vuxna som begravdes tillsammans under medeltiden var sällan nära släkt med varandra – vilket forskare tidigare trott.
En vanlig tolkning är att en vuxen som begravts i samma grav som ett barn är barnets förälder, eller åtminstone en nära anhörig – men det stämmer sällan, enligt en ny studie från Stockholms universitet.
– Överraskningen var att det var så få nära släktskap i de här gravarna, säger Anders Götherström, professor i molekylär arkeologi vid Stockholms universitet.
I studien analyserades dna från 142 personer, varav 60 barn och unga, begravda i gemensamma gravar från sen vikingatid och medeltid. Gravplatserna som undersökts är belägna i Sigtuna norr om Stockholm, Västerhus i Jämtland samt Fjälkinge i Skåne.

Insamling av information från Lady 56 för forensisk ansiktsrekonstruktion. Foto: Anders Götherström/Stockholms universitet
Sociala faktorer
Ett nära släktskap visade sig vara ovanligt även på kyrkogårdar där många faktiskt var släkt med varandra. Studien pekar i stället på att andra sociala och religiösa faktorer avgjorde vilka som begravdes tillsammans.
Enligt Anders Götherström krävs det fler studier för att svara på varför barn och vuxna utan släktskap begravts i samma gravar.
– Men jag vill gärna föreställa mig, det här är ren spekulation, att när ett barn dör, så kanske det är lite otäckt att begrava det ensamt. Då kanske det är lättare att begrava det med någon vuxen som har dött ungefär samtidigt.
Forskarna kunde också ta reda på det biologiska könet hos barn som var för unga för att könsbestämmas utifrån skelettet. De fann då att barn ofta begravdes enligt samma mönster som vuxna under medeltiden – kvinnor och flickor på den norra sidan av kyrkogården och män och pojkar på den södra.
– Det ger en ökad förståelse för hur man såg på barn, åtminstone får de en könsroll i samband med begravningen. Kanske indikerar det att de har könsroller i samhället även under andra omständigheter.
Sällsynt fynd
På kyrkogården i Västerhus gjordes också ett fynd som är sällsynt i en medeltida skandinavisk grav – ett pilgrimsmusselskal som tyder på att ägaren av skalet genomfört den berömda pilgrimsfärden till Santiago de Compostela i nordvästra Spanien.
Kvinnan i graven, som av forskarna kallas Lady 56, dog innan hon fyllt 30 och har flera familjemedlemmar begravda på samma kyrkogård.
– Hon föds och växer upp i södra Norrland, gör resan över halva den då kända världen och kommer tillbaka till Östersund för att leva resten av sitt liv där. Det är otroligt häftigt att kunna plocka fram ett sådant livsöde.













