Artighet kan vara ett socialt smörjmedel, men också ett sätt att tydliggöra sociala hierarkier. Uppåt i hierarkin är man artig, nedåt är det inte lika noga. Den sortens artighet är samma typ av social signal som när två hundar möts och den dominanta håller svansen högt, medan den undergivna stoppar svansen mellan benen.
Men artighet handlar också om att markera närhet i relationer, där ett artigt och formellt tilltal används för att signalera social distans; att man inte är du och bror med någon.
I många språk är artigheten inbyggd i språket, så att olika ord används uppåt och nedåt, eller beroende på om relationen är intim eller distanserad. Ofta handlar det om val av pronomen. Svenskans du och ni är ett exempel – som dock har en mycket mer komplicerad historia än så, nog för att fylla en egen spalt.