Göteborg, februari 1964. Det hade sedan en tid förts livliga diskussioner i medierna kring ”abstrakt spontanism” och på Galerie Christinae pågick en konstutställning. Imponerade kritiker rosade en av konstnärerna i utställningen, en okänd fransman, den autodidakte avantgardisten Pierre Brassau:
”Pierre Brassau breder på med kraftiga tag men också med klar beräkning, man skulle vilja säga att hans penseldrag vrider sig med en vildsint kräsenhet på duken”, skriver Göteborgs-Postens recensent.
Konstnären ”stryker upp härvor av kraftiga penseldrag på dukarna, ofta med en ljus eller bjärt färg under de korsande skikten av mörkare toner”, skriver kritikern på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.













