När Donald Trump i sitt installationstal lovade att bli en ”fredspresident” väckte det både skepsis och hån. Men mindre än ett år senare har han medlat fram åtskilliga freds- och stilleståndsavtal världen över och framstår just nu som den mest framgångsrike amerikanske fredsmäklaren i modern tid, skriver USA-experten Anders W. Edwardsson.
När Donald Trump vid sin återkomst i sitt installationstal förklarade att han ville bli en ”fredspresident” möttes han av många med hån och ironi. Det föll dock väl in i ett historiskt mönster. Ty även om de flesta minns amerikanska presidenter för vilka krig de har utkämpat – Franklin D. Roosevelt under andra världskriget, Lyndon B. Johnson i Vietnamkriget, etcetera – så har många av dem också verkat som fredsmäklare. Och att Trump nu, med Gazaavtalet, på mindre än ett år har medverkat till att förhandla fram hela åtta freds- och stilleståndsavtal – och dessutom har ett nionde, Ukraina, hägrande vid horisonten – gör honom till en stark kandidat att gå till historien som en fredsmäklare av rang.
Den som lade grunden för USA:s presidenters agerande som internationella aktörer var James Monroe, som under sin presidentperiod 1817–1825 formulerade den så kallade Monroedoktrinen. Bakgrunden var att de spanska och portugisiska kolonialimperierna några år tidigare hade kollapsat och att europeiska stormakter därför började hota med att själva (åter)kolonisera Latinamerika. Monroe lät dock meddela att västra halvklotet hädanefter var stängt för europeisk intervention – en varning som i praktiken respekterades, även om det länge blev den brittiska flottan snarare än amerikansk militärmakt som garanterade doktrinens trovärdighet.
