Den norske tränaren Åge Hareide, som avled veckan före jul, var rak, bestämd och framgångsrik. Han vann ligamästerskap i Sverige, Danmark och Norge samt ledde också Norges, Danmarks och Islands landslag.
Första gången jag stötte på honom var under allsvenskans upptaktsträff 1999. Vi, journalister och representanter för alla lagen, var samlade på en Finlandsbåt. Åge Hareide, på podiet, tillfrågades om sin första säsong i Helsingborg. Den hade slutat snöpligt, nämligen. HIF hade kämpat i toppen under tre fjärdedelar av serien och ledde inför sista omgången. Där gick laget på en mina mot nedflyttningsklara Häcken. Allsvenskan vanns därför i stället av AIK. Nu lovade han bättre takter än första årets andraplats. Bland annat därför att de hade ytterligare ett års hårdträning bakom sig. Hareide odlade ett samarbete med det norska längdskidlandslaget, som gav många tips om hur uthållighet och styrka kunde förbättras även för fotbollsspelare.
Hareide ombads på presskonferensen berätta om hur det egentligen varit med HIF:s fysiska status när han tog över laget.














