Kommersiell trafik täcker inte olönsamma linjer, vilket skapar problem i den svenska kommunikationsstrategin. Statliga trafikavtal fungerar som en buffert, men trots det har flera kommuner stora tillgänglighetsproblem.
Riksrevisionen presenterade den 13 mars en granskningsrapport (RiR 2026:7) om Trafikverkets arbete med trafikavtal. Avtalen ingås mellan staten, företrädd av Trafikverket, och olika aktörer på kollektivtrafikmarknaden i syfte att upprätthålla en ”acceptabel” nivå på trafiken mellan olika delar av landet, så kallad interregional trafik. (Se lilla artikeln och faktarutan för mer information om trafikavtalens syfte och utbredning.)
Trafikverket kritiseras i granskningen för att inte ha ett tillräckligt väl utvecklat system för uppföljning och utvärdering. Det kan innebära att ”Trafikverket inte fullt ut säkerställer att trafikproduktionen sker enligt avtal eller att tillgänglighetsmålen nås på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt”. Riksrevisionen anser också att regeringens styrning av Trafikverket i detta sammanhang är för svag. Inte minst handlar det om att utvärdera om de budgetmedel som avsätts är tillräckliga för att nå de uppsatta målen. En del av problematiken är att Trafikverkets analyser pekar ut vissa projekt, samtidigt som regeringen ger direkta uppdrag att ingå vissa avtal.











