Fyrtiotalismen var inte bara en väsentlig litterär rörelse för sin tid. Många av våra mest ikoniska och betydelsefulla 1900-talsförfattare, som Lars Ahlin och Stig Dagerman, slog igenom som fyrtiotalister med verk som i dag anses omistliga.

Fyrtiotalism var en svensk litterär strömning och rörelse under 1940-talet som företräddes av några av 1900-talets mest tongivande författare, poeter, dramatiker och kritiker. Det sägs ibland att det var fyrtiotalisterna som introducerade modernismen i svensk litteratur, men detta måste sägas vara en sanning med viss modifikation.

Redan på 1920- och 30-talen hade nämligen författare som Gunnar Ekelöf, Karin Boye och Pär Lagerkvist och flera arbetarförfattare som Harry Martinson, Eyvind Johnson och Artur Lundkvist på bred front introducerat modernismen inom svensk litteratur. Även finlandssvenska författare som Edith Södergran, Elmer Diktonius och Gunnar Björling var årtionden före med att introducera modernismen inom den svenskspråkiga litteraturen.