Det grova gängvåldet, framför allt i Stockholm, fortsätter att dominera debatten. Det sker samtidigt som många kritiserar den normalisering som skett, där våldsdåd som förr skulle ha toppat alla förstasidor nu mest bara blir notiser.
Risken finns att det vi ser nu bara är början på en högst våldsam sommar. En kultur verkar ha uppstått där väldigt unga gärningsmän sänds in på motståndares territorium och skjuter vilt och hänsynslöst, och att tredje man drabbas är nu ett tveklöst faktum. Masskjutningen i Farsta lär tragiskt nog inte bli den sista i sitt slag.
Det är svårt att gissa kring hur Sveriges utveckling kommer att bli på längre sikt. Vi är inte London, Chicago eller Paris. Varje tid och plats där den här sortens våld uppstår har sin egen dynamik. Det torde vara ganska begränsat hur mycket man kan lära av andra, åtminstone när det gäller det längre perspektivet och de mer djupgående lösningarna – om sådana finns.
