Unik Michelangelo-utställning visas i New York
"Michelangelo: Divine Draftsman and Designer" visas på Metropolitan Museum of Arts
“Archers Shooting at a Herm,” 1530–33 av Michelangelo Buonarroti (Italien, Caprese 1475–1564 Rom). Teckning i rödkrita. Foto: Royal Collection Trust/Drottning Elizabeth II 2017


Michelangelo lade de flesta av sina teckningar på brasan. Det var de grova skisserna, möjligen hans flyktiga tankar. Hans samtida beskrev de få teckningar som överlevde som ”ekon från det gudomliga”. De lovordades även under Michelangelos livstid, då de avslöjade den kreativa processen hos ”Il Divino” (den gudomliga). Denna renässansmästare lyfte konstnärens roll och vårdade omsorgsfullt sitt arv – ett arv som fortsätter att utvecklas.

Michelangelo hyllades offentligt som ”den gudomliga” redan vid 31 års ålder i en episk dikt, och så kom det att fortsätta i resten av hans liv. Även i våra dagar höjs han till skyarna, vilket bekräftas av Metropolitan Museum of Art (Met) i New Yorks oöverträffade utställning ”Michelangelo: Divine Draftsman and Designer” (”Michelangelo: Gudomlig tecknare och formgivare”)

– Michelangelos stora geni påminner oss om att konst är tidlös och större än oss själva. Den ger näring åt själen. Konst kan ge tröst i sorg och inge en känsla av hopp åt mänskligheten, säger utställningens curator Carmen Bambach vid en pressvisning. Hon hänvisar till utställningen som ”en andlig upplevelse”.

Carmen C. Bambach, curator för utställningen “Michelangelo: Divine Draftsman & Designer” på Metropolitan Museum of Art i New York 6 november 2017. Foto: Benjamin Chasteen/The Epoch Times

Michelangelos konst ”talar fortfarande med en enormt uppfriskande röst”, sade Bambach i samtal med en liten grupp journalister. Detta trots att utmaningarna och glädjeämnena på hans tid skiljde sig från våra på sätt som kanske är svåra för oss att förstå idag.

Att gå in i denna mästares värld, att se och känna vad Michelangelo kommunicerar i sina bilder, manar till koncentration och eftertanke. Mets utställning är ett lysande tillfälle att göra detta, men kräver ett visst mått av ödmjukhet. Den belyser Michelangelos ”disegno”, vilket bokstavligen betyder både teckning och design på italienska, och som teoretiskt sätt var en estetisk och etisk strävan som kultiverades under renässansen.

Som för att leva upp till Michelangelos herkuliska kreativa process har Met under åtta år samlat den hittills största utställningen med mästarens teckningar – totalt 128 stycken, inräknat förberedande teckningar för den kolossala marmorskulpturen av David, den tidiga planeringen av påve Julius II:s gravmonument, studier inför takmålningen i Sixtinska kapellet och en enorm fullskalig förberedande teckning för fresken ”Petri korsfästelse” i Vatikanen.

“Three Labors of Hercules,” 1530–1533, av Michelangelo Buonarroti (1475–1564). Teckning i rödkrita. Foto: Royal Collection Trust/Her Majesty Queen Elizabeth II, 2017

För att ge en bredare kontext inkluderar utställningen tre av hans marmorskulpturer, hans tidigaste målningar, hans arkitektoniska modell för ett kapellvalv samt poesi och brev. Därutöver visas runt 70 verk av hans lärare, elever, medarbetare och konstnärer han influerade.

Man kan se kopplingar i Michelangelos konstnärsskap på ett sätt som inte varit möjligt tidigare. De sällsynta verken har lånats in från runt 50 toppsamlingar i 35 städer i Europa och USA. Det hade antagligen tagit 20 år för en forskare att få tillgång till alla dessa verk, och att få se dem alla tillsammans är särdeles unikt.

Michelangelos obegränsade fantasi, styrkan i hans karaktär och hans dygder visas i denna monumentala utställning fram till 12 februari 2018. Det är en generös satsning med tanke på hur ömtåliga teckningarna är. De måste vårdas med största omsorg och får inte exponeras för ljus.

Design för påve Julius II:s gravmonument, 1505–1506, av Michelangelo Buonarroti (1475–1564). The Met, Rogers Fund, 1962. Foto: Metropolitan Museum of Art

Bilderna kommer fortsatt att kunna ses tillsammans i utställningskatalogen som är tänkt som en permanent dokumentation, men det är emellertid bara när man ser dem i verkliga livet som man till fullo kan uppskatta Michelangelos ”terribilità”, den otroligt inspirerande storhet han var känd för. Man kan få en taktil känsla av hur de hårt pressade konturerna ristades in i pappret. De livfulla bilderna väcker en känsla av evig, dynamisk rörelse.

– När vi ser originalen får vi verkligen den här känslan av konstnärens hand, konstnären tänker på pappret, säger Bambach.

Går man nära ser man Michelangelos obestridliga kreativa kraft, som om hans hand inte kunde hålla jämn takt med passionen att göra det osynliga synligt.

– Det är nästan som en vild explosion av idéer och vackra bilder på pappret.

Studies for the Libyan Sibyl, runt 1510–1511, av Michelangelo Buonarroti (1475–1564). Rödkrita med små accenter av vit krita på gestaltens vänstra axel. The Met, förvärv, Joseph Pulitzer bequest. Foto: Metropolitan Museum of Art

Även om Michelangelo är väldokumenterad och det har skrivits åtskilliga böcker om honom, inräknat fem biografier under och strax efter hans livstid, får vi en utökad förståelse av honom genom den här utställningen.

Den visar Michelangelos träning i Domenico Ghirlandaios verkstad, och svetten som formade hans geni. I en biografisk kontext rör den frågan om konversationerna han hade med antiken; rivaliteten med den klassiska antiken och med hans samtida; hans extremt kalkylerade samarbeten med andra konstnärer, såsom Venedigkonstnären Sebastiano del Piombo (1485/86-1547); hans poesi och brev; gåvor han utbytte; hans djupa vänskaper, exempelvis med adelsmannen Tommaso Dei Cavalieri /1509-1587) och poeten och änkan Vittoria Colonna (1492-1547).

Michelangelos språk

När Michelangelo tecknade för sig själv gjorde han väldigt snabba, intuitiva, spontana skisser. När han kommunicerade med andra konstnärer, assistenter eller arbetarna i stenbrotten producerade han detaljerade ritningar i en torr hantverksstil, i vilka hans hand inte är lika igenkännbar eftersom det handlade om att kommunicera information. Hans anatomiska studier, med sin magnifika finish, visar skuggtekniker som kan jämföras med sättet han karvade skulpturer, berättar Bambach.

– För Michelangelo är teckning ett språk, säger hon.

Konstnären såg sig själv främst som en marmorskulptör, men han var också målare, arkitekt och poet. Grunden till allt skapade eller ville kommunicera var teckning. Han skrev aldrig om sin kreativa process.

– Detta är en man som, när han talar, talar bäst i poesi, säger Bambach och ler.

En kvinna tittar på Michelangelos fullskaliga teckning med av en grupp soldater för "Petri korsfästelse" på Metropolitan Museum of Art i New York 6 november 2017. Foto: Benjamin Chasteen

En av hans mest kända sonetter, antagligen avsedd för Colonna, förklarar hans neoplatonska konstteori. Den första strofen lyder: “Not even the best of artists has any conception / that a single marble block does not contain / within its excess, and that is only attained / by the hand that obeys the intellect.”

När man skapar konst måste hjärta, sinne och hand vara förbundna. För Michelangelo innebar disegno att helt och hållet fokusera på att uppnå en mystisk förening med gud och därmed ingjuta det i sin konst. Inte undra på att hans samtida högaktade hans verk och kallade dem för ”ett eko från det gudomliga”. De beställde konstverk uteslutande ”av hans hand” (”di sua mano”). Därutöver hade han vacker handstil och skrev sublim poesi.

Skönhet i djup vänskap

Några av de mest förtjusande och sällsynta teckningarna på utställningen är gåvor som Michelangelo gav till sina bästa vänner, såsom de fyra överlevande teckningarna han gav till Tommaso de’Cavalieri (som lånats in från drottning Elizabeth II:s kungliga samling).

En teckning med titeln ”Drömmen” föreställer en flygande ängel som spelar på en trumpet vilken pekar rakt på området mellan ögonen på en ung mans ögon (området för det tredje ögat och fantasins hemvist enligt Aristotelisk-Galeniskt tänkande). Mannen sitter på en låda som innehåller teatermasker, och lutar sig bakåt mot en sfär – vilket symboliserar den jordiska världen som en scen. Ängeln väcker mannen ur ”drömmen”. Kanske reflekterar den Michelangelos status som en konstnär som väckts upp – genom sin kärlek till skönhet och sin djupa gudstro.

“Il Sogno (Drömmen),” runt 1533, av Michelangelo Buonarroti (Italien, Caprese 1475–1564 Rom). Teckning, svart krita Foto: London, Courtauld Gallery, Prince Gate Bequest

“Portrait of Andrea Quaratesi,” 1532, av Michelangelo Buonarroti (1475–1564). Teckning, svart krita. Foto: British Museum, London

– Det är något oändligt vackert med att betrakta dessa teckningar som är maximal perfektion av Michelangelos disegno. De är i grunden hans teckningskonsts juveler, säger Bambach.

Dikterna han växlade med Colonna, och teckningarna på Pietà han gav henne, är ett lån från Isabella Stewart Gardner Museum, attesterade till ”det fantastiska djupet, djupet i deras tro på Gud och förnekande”, berättar Bambach.

Michelangelo skrev en sonett till Colonna, med hänvisning till konstens odödlighet: “How can it be, Lady, as one can see / from long experience, that the live image / sculpted in hard alpine stone lasts longer / than its maker, whom the years return to ashes?”

Ofärdig fullskalig teckning av Madonna och barn, 1525–1530, av Michelangelo Buonarroti (Italien, Caprese 1475–1564 Rom). Teckning, svart- och rödkrita, vit gouache, pensel och brunt bläck, Foto: Casa Buonarroti, Florence

Michelangelo Buonarroti (1475-1564) levde i nära 89 år. Det var en ansenlig livslängd för en person på den tiden. Mets utställning om den gudomliga tecknaren och formgivaren har ytterligare förlängt Michelangelos odödlighet. Det ”kan tjäna som en påminnelse om att 500 år kan smälta bort medan vi tittar på teckningarna, skulpturerna och målningarna av denna starkt kreativa konstnär”, säger Carmen Bambach.

“Michelangelo: Divine Draftsman and Designer” pågår fram till 12 februari 2018 på The Metropolitan Museum of Art I New York.

Mets vd Daniel H. Weiss inleder pressvisningen av “Michelangelo: Divine Draftsman & Designer” på Metropolitan Museum of Art i New York 6 november 2017. Foto: Benjamin Chasteen