Kloka personer var nästan alltid äldre gubbar och gummor. De förmågor som följde med klokskapen kunde ibland anses vara medfödda men de som erhöll titeln klok var nästan alltid äldre personer.

Sägnerna kring hur en person blivit klok och eventuellt erhållit magiska förmågor var många. Vanligast i Sverige var sägnen om att den kloke hade ätit av en vit orm, men det kunde också handla om att personen fått sin kunskap av trollen eller andra väsen i skogen, varit i kontakt med undervärlden eller fått sin kunskap av samerna. Många som bodde söderut ansåg nämligen att samerna var trollkunniga.

Specialiseringar var vanligt. En klok kunde exempelvis vara specialist på att bota en speciell sjukdom, hitta borttappade föremål eller se in i framtiden. Folk kunde resa långa sträckor för att träffa en klok med rätt förmågor.