Sorg – råd till sörjande och närstående


Viktiga förluster skapar sorg inom oss. Ofta kan det handla om en närståendes bortgång, men det kan också handla om förlorad vänskap eller att bli av med sitt jobb. När barnen flyttar hemifrån eller när vi går i pension kan det också skapas sorgreaktioner.

Att sörja är en komplex upplevelse. Vi kan glädjas åt fina minnen och samtidigt känna smärta när vi tänker på att detta fina är borta. När vi lämnat den svåraste tiden bakom oss och går vidare har vi ofta fördjupat vår syn på livet och vad som är viktigt.

Vi har ett behov av att sörja. Att sörja är att ta in förlusten vi lidit. Vi försöker förstå vad vi har varit med om och hur vi ska anpassa oss till förändringen. Under tiden behöver vi sänka kraven på oss själva, sakta ner och hushålla med vår energi. Sorg kan göra oss trötta och periodvis orkeslösa.

Sorgens psykologi

Som nämnts är sorg komplicerat, och blandas ofta ihop med skuld, oro och ilska. Skulden kan handla om exempelvis något vi sagt, gjort eller inte gjort för den bortgångne, om det gäller någons död. Oro kan handla om ens egen framtid och hur man ska klara det. Ha medkänsla med dig själv och påminn dig om att du bara är en människa.

Ju mer du kan släppa det som ligger omkring sorgen, skulden, oron eller ilskan, desto mer kan du fokusera på att sörja. Om du blivit bedragen av en partner eller förlorat jobbet på lösa grunder kan det finnas mycket ilska. Ibland fastnar folk i denna ilska, eftersom det kan kännas som ett kraftfullt tillstånd. Ibland tror de till och med att de straffar den andra genom att fortsätta vara arg. Det är förstås en illusion; man straffar bara sig själv.

Olika sätt att sörja

Vi sörjer mer och djupare ju mer vi älskat och engagerat oss. Om vi exempelvis förlorar en förälder och relationen inte varit bra betyder det dock inte att sorgen blir lättare att hantera.

Barn och unga drabbas lika mycket av sorg som vuxna, och ibland sörjer de på ett lite annorlunda sätt. De bearbetar förlusten de lidit på olika sätt beroende på hur gamla de är. Barn visar i sitt beteende att de är ledsna eller oroliga och kan inte alltid sätta ord på sin sorg. Just därför kan de behöva en vuxens hjälp att prata om vad de känner.

Barn ses ofta gestalta sin sorg och sina känslor i lek, teckningar och annat skapande.

Ledsenhet kan hos barn ta sig uttryck som irritation och vrede. Barn vilar ibland från sin sorg, och kan upplevas som inget hänt, med behov av lek, stoj och kompisar, vilket är fullkomligt normalt.

Ju äldre barn blir, desto mer liknar de vuxna i sina reaktioner, och med den äldre tonåringen kan man samtala om sorg och död i princip som man gör med en vuxen.

Sorgens faser

Sorgens faser ska förstås som inre processer som ibland tar två steg framåt och ett steg tillbaka. De kan också upplevas olika starkt, och vi kan bli mer eller mindre begränsade av dem, beroende bland annat på tidigare erfarenheter och hur mycket stöd och hjälp vi får. Några har ett behov av att vara verksamma, och då kan det se ut som om det inte finns någon sorg.

I chockfasen misstror vi det vi får höra. Vi stänger av. Vi befinner oss i en bubbla dit inga starka känslor når. Kanske beror det på att alla tusen tankar och föreställningar vi har om den bortgångne behöver redigeras. Den här fasen varierar från en kort stund till några dagar.

Reaktionsfasen kommer med starka humörsvängningar: ledsenhet, tårar och ilska kan blandas med känslor av tomhet och apati. Ett ungefärligt riktmärke på hur länge reaktionsfasen varar är en månad, men stora skillnader inom det tidsspannet kan förekomma.

Viktigt att komma ihåg är hur vi alla är individer. Att inte följa dessa faser är inte tecken på att något är fel – det är bara normala skillnader.

Under bearbetningsfasen tar vi tar in vad som hänt, vi accepterar det steg för steg och sörjer det. Vi är fortfarande ledsna, arga och frustrerade men inte på samma intensiva och dramatiska sätt som tidigare.

Tröttheten och oron inför hur framtiden ska bli kan i den här fasen vara stor. Vi upplever en svidande, tung och plågsam ledsenhet och saknad efter den vi förlorat. Den här delen av sorgearbetet tar ungefär från några månader upp till flera år.

Sista fasen är nyorientering, då vi börjar blicka framåt igen. Vi går vidare och tänker mer sällan på vår förlust. Vi börjar också steg för steg se en ljusare framtid.

Man pratar ofta om ett sorgeår, vilket innebär att vi behöver ett år på oss för att bearbeta en större förlust. Många skulle säga att det tar längre tid än så. Det första året är mest smärtsamt, då till exempel födelsedagar, högtider och bröllopsdag ska passera och man för första gången ska fira dessa utan den man sörjer.

Åren som följer på det första blir gradvis lättare, men det kommer fortfarande stunder då sorgen och saknaden blir mer intensiv.

Om man efter en tid fortfarande upplever att inget kan glädja, och att man har blivit passiv och alltför grubblande kan det vara tecken på en depression, och man bör då söka hjälp för denna.

Råd till sörjande

Som sörjande blir du mer stresskänslig. Dra ned på tempot, tillåt dig mer sömn och pauser. Sorgen och känslorna finns där som en broms vi behöver för att kunna hantera det tomrum som den vi sörjer lämnat efter sig.

Fortsätt med dina vardagsrutiner. När du fysiskt rör på dig skapar det en rörelse i dina känslor. Ta hand om ditt hem, och tränar du så ska du fortsätta med det. Långa promenader kan hjälpa.

Släpp eventuella krav på att vara social och trevlig. Gör det om du vill göra det. Rannsaka dig själv kring tankar om liv och död. Sorg har mycket att ge oss i form av insikter om vi vågar se på våra gamla jag med öppna ögon.

Öva ditt sinne då och då att vara närvarande i nuet, där vi ser att tankar är tankar och minnen är en form av tankar. Inte för att vi ska släppa alla våra minnen, men se värdet av det som är just nu, för att inte fastna i det förflutna.

Råd till närstående

Att möta sörjande kan vara påfrestande, ofta därför att anhöriga, vänner och kollegor känner höga krav på att säga rätt saker. Den andres sorg kan också väcka egna känslor kring liv, död och andra avslut. Den sörjande behöver inte tystnad. Ta kontakt, gå ut och gå, träna eller gör något annat.

Bagatellisera inte förlusten, förminska den inte eller ta inte heller bort den andres smärta eller börja prata om egna, tidigare kriser. Viktigt är istället att lyssna en stund, vara tillsammans, hjälpa till med praktiska ting som matlagning, betala räkningar eller köra en tvättmaskin.

Fraser som ”Jag beklagar sorgen” eller ”Jag hörde vad som hänt och blev ledsen för din skull” är inte alls klyschor, utan snarare bra och stöttande ord som visar att man vet om vad som hänt och är villig att prata en stund ifall det behövs.

Fösök inte fixa något. När någon sörjer så behöver den göra det. Att bara vara där, även om du inte har många ord, räcker gott. Eftersom kroppslig rörelse skapar inre rörelse kan du till och med be den sörjande att servera dig lite kaffe. Det låter okänsligt, men det har också hjälpt många. 

Marcus Hedén är beteendevetare med specialisering inom KBT och mindfulnesslärare